Kallelsen håller – Gud är trofast
Publicerat 4 juli, 2013
Observera
Denna text publicerades första gången den 4 juli, 2013. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Från Solveig Högberg, pastor och gästbloggare.
För drygt fyrtio år sedan, när jag skulle välja yrkesbana, hade jag på flera olika sätt upplevt Guds kallelse till tjänst. Hur framtiden i detalj skulle se ut var jag osäker på, men ville gärna veta! I väntan på att vägen och tjänsten skulle utkristalliseras arbetade jag som ungdomsledare. Detta trivdes jag gott med, men förnuftet sa mig att arbeta som outbildad ungdomsledare skulle inte hålla i längden.
Vid ett tillfälle upplevde jag starkt att jag behövde en bekräftelse på den kallelse jag redan var ganska säker på. Gud visade sin omsorg genom att uppmärksamma mig på bibelordet: ”Sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud icke ångra” (Rom 11:29; 1917 års översättning).
För mig blev detta en påminnelse om att jag behövde öva mig i tillit, och det har jag sedan behövt göra genom alla år i tjänst. Gud bekräftade för mig kallelsen och påminde mig om att han inte ångrade den kallelse jag tidigare hade upplevt. Gud ångar sig aldrig och jag har inte en enda dag ångrat att jag sa ”ja”, men öva mig i tillit och överlåtelse har jag ständigt behövt göra.
Minst lika betydelsefull som själva kallelsen har det varit att uppdraget kopplades samman med nådegåvorna. Mina tjänster har under åren sett olika ut, ibland har tyngdpunkten legat på pastorsuppgiften, ibland i undervisning och vid andra tillfällen har de själavårdande/terapeutiska mötena varit centrum i arbetet. Oavsett tjänstens utformning så har tilliten till att Gud ger nådegåvor och inte ångrar sin kallelse burit mig.
Några år efter att Gud hade bekräftat sin kallelse så blev jag uppmärksammad på orden i de följande verserna i Romarbrevet och kunde på det sättet igen se Guds omsorg: ”O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud. Huru outgrundliga äro icke hans domar och outrannsakliga hans vägar!” (Rom 11:33).
I början av min tjänst var jag övertygad om att den traditionella pastorstjänsten skulle vara mitt sätt att arbeta under hela livet. När jag nu ser livet och tjänsten i backspegeln kan jag se att genom detta bibelord så förbereddes jag på att mina vägar och tankar inte är Herrens. Hans vägar är outrannsakliga och troheten mot kallelsen handlar om att följa hans vägar bland annat genom att ta vara på de nådegåvor jag fått, och då kan tjänsten utformas på olika sätt i olika skeden av livet.
Jag har sällan från en dag till en annan vetat exakt hur uppdraget ska utformas, även om jag fortfarande gärna vill det! Men övningen i tillit har lärt mig att eftersom kallelsen och uppdraget är knutet till de nådegåvor Gud har gett mig så kan jag vara trygg i tjänsten och veta att han bär mig vad som än sker.
Kallelsen håller och Gud är trofast!
Solveig Högberg är pastor i Trefaldighets församling i Stockholm och ledamot av Equmeniakyrkans antagningsnämnd. Innan hon utbildade sig på Metodistkyrkans teologiska seminarium på Överås i Göteborg var hon anställd som ungdomsledare i Borlänge och Falun under 5 år. Hon har varit pastor i Märsta, Lund, Malmö S:t Marcus, Alingsås och nu alltså i Trefaldighets församling. Men hon har också varit lärare på Överås i 17 år och samtidigt biträdande rektor under 8 år. Hon har även arbetat på S:t Lukasmottagningen i Alingsås , de sista åren som legitimerad terapeut och arbetshandledare, och hon har varit distriktsföreståndare i Metodistkyrkan i Sverige.