Kärleken till församlingen

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Johnny Brorsson.

För några dagar sedan var jag på en intervju inför tjänst och ordination i Equmeniakyrkan. Samtalet gällde hur min tro, kallelse och teologiska grundsyn har förändrats under mina tre första år på Teologiska högskolan. När jag inför samtalet satte mig ner för att skriftligt försöka formulera detta så slog det mig plötsligt hur viktiga dessa år har varit för min kristna identitet. På en del områden har jag fortfarande ungefär samma tankar som innan mina studier, men genom litteratur, samtal, bön och egen reflektion har mina uppfattningar fördjupats, breddats och underbyggts teologiskt. På andra områden kan jag se hur helt nya perspektiv framträtt och hur dessa fått allt större utrymme i min teologiska grundsyn.

Ett av dessa nyfunna perspektiv har på ett konkret sätt påverkat min tro och fått min kärlek till församlingen att växa dramatiskt. Tidigare tänkte jag främst att församlingens medlemmar möttes på grund av att det är så svårt att ensam bevara en tro på Gud. Men under dessa år har min bild av församlingen successivt expanderat i både funktion och skönhet. Idag präglas min församlingsteologi av en förundran över den mångfald som ryms i Kristi kropp, dess samhörighet genom den heliga Anden och dess särskilda kallelse att som Guds folk gestalta hans rike i världen.

I Joh 15:13 säger Jesus: ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner”. Den kärlek som Jesus talar om handlar alltså i grund och botten inte om känslor, utan om att bära någon så nära sitt hjärta att man är beredd att avstå från sådant som man egentligen vill ha för dennes skull. Kärleken handlar om ödmjukhet och generositet, vilket är väldigt svårt att öva sig i på egen hand eftersom dessa dygder kräver relationer för att kunna praktiseras. Men också för att den sårbarhet som uppstår bland ödmjuka människor kräver en gemensam kollektiv insats, annars är risken stor att den ödmjuke blir utnyttjad eller sårad.

Min övertygelse är att vi är beroende av varandra. Vi behöver varandra för att lära oss att gå kärlekens väg och genom detta visa på ett alternativ till det makt- och statussamhälle som vill locka oss att göra oss själva till herrar över både vårt eget och andras liv. Detta är en av anledningarna till att den kristna församlingen blivit så vacker för mig. Jag har helt enkelt svårt att tänka mig något starkare vittnesbörd än en genuint älskande församlingsgemenskap. Min övertygelse är också att en sådan församling är attraktiv, inte för att den följer den rådande trenden, utan för att den erbjuder något äkta och sant. Säkerligen kommer det att ta tid innan vi når en sådan kärlek, om vi någonsin gör det, men varje steg i rätt riktning är för mig en seger. Det som utmärker den kristna församlingen är inte perfektion, utan dess strävan efter att följa Jesu exempel och successivt lära sig älska sin nästa som han gjorde.

När jag tänker tillbaka på den tid som jag fått tillbringa här på Teologiska högskolan, och i den gemenskap av blivande pastorer och präster som finns här, så fylls mitt hjärta av uppriktig tacksamhet. Samtalen vi haft, böckerna vi läst och gudstjänstlivet som vi delat med varandra har format mig. Det har bidragit till att jag idag funnit de verktyg som jag behöver för att resten av mitt liv förbli en teologiskt reflekterande följeslagare till Jesus. Ibland tänker jag att man kan se på den kristna församlingen på ett liknade sätt. Som en god skolmiljö där vi hjälper, samtalar, utmanar och inspirerar varandra till reflektion kring vad kristen efterföljelse i vår tid och våra liv innebär.

För min del närmar sig utbildningen sitt slut och jag har de senaste veckorna känt hur spänning och förväntan kryper sig på från alla håll. Tänk att jag ska få vara med och bygga en kristen församlingsgemenskap.

Församlingen är för mig oerhört vacker, för den består av människor som tillsammans strävar efter att följa Jesus och lära sig älska som han gjorde. Och det är i denna genuina och gemensamma längtan efter Kristuslikhet som världen kan skymta den Gud som kallar alla människor till ett nytt liv med honom, in i ett medborgarskap i Guds rike.

• Dela