Konsten att ta emot kritik

Från gästbloggaren och pastorskandidaten Jenny Arnerlöf

”Jag skulle inte kunna vara pastor för jag skulle aldrig kunna predika.” Så sa en äldre gentleman till mig över kyrkkaffet. Pastorer gör mycket mer än predika på söndag förmiddag men predikan är den speciella uppgift som människor relaterar till pastorsyrket. Att formulera ord om ”Ordet som blev människa och bodde bland oss” är en oundviklig (och spännande!) del av att vara en pastor.

En hel del pastorskandidater kommer till THS med erfarenhet av att ha predikat många gånger i sin hemförsamling. Jag var inte en av dem. Ändå hade jag mina egna idéer om hur jag skulle vilja ordna en gudstjänst och hur jag ville skriva en predikan. Som studiekamrater och vänner bekräftar vi ofta varandras insatser i kapellet men vi brukar inte ifrågasätta varandras tolkningar eller komma med förslag till förbättring; sådant behöver vi få från människor med mer erfarenhet och perspektiv. Därför var möjligheten att medverka i skolans andaktsliv någon gång per termin sådant som jag uppskattade väldigt mycket.

Att stå inför mina studiekamrater och predika på svenska, ett främmande språk för mig, gjorde mig oerhört nervös. Det enda som var värre var väntan på gudstjänst- och homiletikseminariet en vecka senare där man från två lärare skulle få feedback på predikans teologiska innehåll och praktiska kommentarer om kommunikationsstil. Jag upptäckte att det var ingenting att vara nervös för. Nu har några år gått sedan första gången jag deltog och jag har varit med om flera andakter och efterföljande seminarier, vilket jag är tacksam för. Tacksam? För att ta emot kritik? Ja, ja, inte alltid i ögonblicket kanske, men i efterhand. Hur ser ett sådant seminarium ut kanske ni undrar? Och hur ofta predikar man på skolan?

Andakter hålls på skolan normalt sett tre till fyra gånger per vecka. Varje termin skickas det ut ett schema där man tilldelas åtminstone en, ibland två tillfällen att dels predika, dels leda en andakt där en annan student predikar. Inför dessa tillfällen är man ansvarig att kontakta varandra för att planera och ordna någon som kan hjälpa till med den musik man vill ha.

Gudstjänst- och homiletikseminarier förekommer varannan vecka och alla som har varit delaktiga i att leda och predika en andakt under perioden kommer. I tur och ordning diskuteras varje andakt genom att de medverkande lärarna ställer frågor i enlighet med deras ämneskompetens. Frågorna ser olika ut beroende på vilken årskurs man går eftersom vi förväntas samla och utveckla vår kompetens under studiegången. De kan handla om allt från val av text och musik till ”varför talade du så fort? Hade du bråttom därifrån?” eller ”vad exakt var poängen du ville få fram?” Ibland blir det tydligt under en lärares granskande blick att man bestämt vad en predikan skall handla om och sedan väljer man en text som passar till det. Att använda Bibeltexten på det viset är inte bara dålig exegetik – det är ett farligt missbruk av ansvaret som anförtros en person med pastoral uppgift. Det är också ett förlorat tillfälle att låta texten själv tala och upptäcka vad den har att säga till oss i vår tid. Att få prova på och upptäcka sådana misstag i en konstruktiv miljö kan rädda oss (och församlingar!) från obehagliga moment i ”real time”.

Utbildningen på THS siktar till att göra ansvarsfulla teologer av oss och inte teologiska idealister. Det innebär att vår predikan måste ta hänsyn till världen utanför kyrksalen och de riktiga liv som levs av människorna som kommer för att lyssna. Att få feedback från lärare som vill oss väl är en oerhört värdefull möjlighet till utveckling av en viktig pastoral färdighet.

– – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 9 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

• Dela