Låt Equmenia gå före!

Hej, jag heter Maria och är pastorskandidat i Equmeniakyrkan.

Den 4 juni 2011 bildades Equmeniakyrkan. Att starta en ny kyrka i ett land som tillhör de mest sekulariserade i världen är modigt, och jag är stolt över att få vara med i detta. Det tar tid att starta kyrka och det behövs tålamod så att vishet och andlig ledning lyssnas in, så att kyrkan går dit Gud vill.

Jag är en av dem som gärna ville ha namnet Equmeniakyrkan på vårt nya samfund. Det inbjuder till dialog och samarbete genom anspelningen på ekumenik, det vädjar till emotionell intelligens, det liknar orden diakonia och koinonia. För mig säger dessa ord någonting – men det säger inte särskilt mycket till icke-kyrkliga i samhället.

Sedan 2007 har ungdomsförbundet Equmenia funnits. I ungdomsförbundet var man otroligt stolta när kyrkan valde samma namn som de hade valt några år tidigare. Men namnet väcker en del frågetecken. Baptistamfundet predikar ett visst dop. Missionskyrkan missionerar mycket. Metodistkyrkan har vissa metoder i liturgin. Vad gör Equmeniakyrkan? Ekumenik? Och vad är det i så fall?

Efter att det senaste halvåret ha besökt många olika församlingar och samfund runt om i Sverige slås jag av okunskapen kring Equmeniakyrkans profil. Både andra församlingar och våra egna undrar: vilka är Equmeniakyrkan? Vad tycker vi? Vad är vår huvudfråga?

Jag utgår från att kyrkan behöver en tydlig (och relevant) identitet och profil för att också få en tydlig plats i samhället. Detta är ännu viktigare för vårt samfund som står ganska så i mitten teologiskt sett i kyrk-Sverige. Nu i småbarnsåren har Equmeniakyrkan chansen att profilera sig och ta sin plats i Sverige. Vilken stol ska Equmeniakyrkan ta? Vårt motto är “en kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar – mig, dig och världen”. Hur skapar vi platser där detta händer och dit människor vill komma?

Den senaste tiden har jag funderat på vad jag tycker i denna fråga. Mitt förslag är att Equmeniakyrkan blir det samfund som är bäst på att skapa riktigt bra platser för barn och unga att vara på. Med roliga och vettiga evenemang, aktiviteter, möten och diskussioner. Som ger människor möjlighet att växa till dem de är tänkta att vara. Som låter människor vara som de är. Equmeniakyrkan började i ungdomsförbundet och kanske bör det vara vår profil även framåt?

Jag är bara en av knappt 70 000 medlemmar i Equmeniakyrkan – jag räknar inte med att jag får bestämma. Men jag vill föra diskussionen vidare, så att jag, när jag säger “Hej, jag heter Maria och är pastorskandidat i Equmeniakyrkan”, också kan svara på frågan om vad vårt signum är: “vi är bra på, jobbar på och brinner för (…).”

Låt oss vara modiga i uppstarten av kyrkan och drömma tillsammans. Vad tycker DU att Equmeniakyrkan ska vara bra på och brinna för?

Maria Linder

(PS Om någon vet vem som tagit bilderna lägger vi gärna till uppgift om fotograf. DS)

• Dela