Många frågor om ordination, men de går att lösa

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

Stora beslut kräver många små följdbeslut. Vi är på rätt väg, men nu krävs det en hel del för att ett bra beslut inte ska leda till något sämre. Det gäller alltså kyrkostyrelsens beslut om att förskjuta ordinationen för diakoner och pastorer, så att ordinationen äger rum ett år efter att studierna förväntas vara klara.

I mitt förra blogginlägg motiverade jag varför beslutet är bra. Nu vill jag lista frågor som återstår att lösa, och även ge förslag på lösningar.

Hur ska man få församlingar att anställa medarbetare som ordineras först om ett år? Här krävs det mycket information och god pedagogik, och rimligtvis är de regionala ledarna nyckelpersoner i detta sammanhang. Vi måste också komma ihåg att redan nu anställs en hel del personer som inte är ordinerade. Församlingar har alltså visat sig beredda att vänta på medarbetarnas ordination om de tycker att de funnit rätt person att anställa.

Hur ska året mellan avslutad grundutbildning och ordination läggas upp? Vi har önskat att övergången mellan studier och församlingstjänst ska bli mjukare, och att mer stöd ska ges de nyanställda. Men då måste det bli en högt prioriterad fråga att besluta om hur detta stöd ska utformas. Själv tänker jag mig en kombination av åtgärder från lokal-, regional- och riksplan. Men vem har huvudansvaret? Kommer dessa diakoner och pastorer att ha fortsatt kontakt med Gemensam Framtids antagningsnämnd? Bör det finnas en särskild kontaktperson? Ska THS och Lidingö folkhögskola ha ett delansvar även för dessa personer? Jag tror personligen inte att man ska ålägga dessa icke ordinerade medarbetare att läsa en massa litteratur, men däremot tror jag att det vore bra med ytterligare några dagars återsamling jämfört med de tre dagar som idag finns för dem som är ute första året som diakoner och pastorer. Kanske kan man göra det både enkelt, trevligt och billigt på någon lägergård. Men sedan behövs förstärkt mentorstöd och handledning mm. Hösten 2013 börjar det första övergångsåret för de som får en förskjuten ordination. Dit är det inte långt, men vi kommer att klara det om frågan prioriteras tillräckligt högt.

Kommer dessa icke ordinerade medarbetare att få kyrkokonferensens gemensamma förbön först efter att ha varit ute ett år i tjänst? Mitt svar är att det hoppas jag verkligen inte. Målsättningen måste vara att de ska få mer förbön än vad blivande diakoner och pastorer fått tidigare. Utformningen måste vi besluta om, men en möjlighet är att de kallas fram i en enkel akt för att presenteras och få förbön vid den konferens då de närmar sig slutet av sin utbildning. Och året efter får de förnyad förbön i samband med den högtidliga ordinationen.

Kommer de nya medarbetarna att få lägre lön under första året? Jag hoppas verkligen inte det! Vårt råd till blivande pastorer är att de först går en bra, ettårig bibelskola, sedan att de arbetar som ungdomsledare i en församling minst ett år, men gärna mer. På det följer den teologiska utbildningen som är på fyra år. Men flera kommer säkert att vilja ta en master i teologi nu när THS fått tillstånd att utfärda en sådan examen, vilket i så fall innebär fem års akademiska studier med stora studieskulder som följd. Och till detta kommer alltså ett första år i tjänst utan ordination. Det innebär att vägen till ordinerad pastor kan ta 8-10 år! Belöna inte detta med att sänka de redan låga pastorslönerna!! Och motsvarande kan sägas om diakonerna som ska ha en grundutbildning och sedan den diakonala påbyggnadsutbildningen, vilket för många innebär stora uppoffringar med tjänstledighet på halvtid och många dyra resor och dubbelt boende under två års tid.

Vad ska dessa färdigutbildade men ännu icke ordinerade medarbetare kallas? Jag tror att det är pedagogiskt värdefullt att de kallas diakoner och pastorer. Att införa ett nytt begrepp vid sidan om pastorskandidat och pastor tror jag blir rörigt. Vi har redan nu personer anställda som diakoner och pastorer i våra församlingar, utan att de är ordinerade. I framtiden får vi tydligare skilja mellan en pastor och en ordinerad pastor.

Kan en icke ordinerad pastor och diakon ändå ha en pastors- eller diakonskjorta? Mitt svar är att det måste vara möjligt. Redan nu finns det icke ordinerade pastorer utan fullgjord grundutbildning som har pastorsskjorta. Då kan vi ju inte neka de färdigutbildade medarbetarna det. Vi måste också komma ihåg att pastorer i de tre bildarsamfunden idag inte har samma klädsel, därför kan frågan om högtidsdräkt behöva tas upp i ett större sammanhang.

Kan en pastor inte ha vigslar under sitt första år i tjänst? Jo, jag anser det, men frågan måste förstås utredas. Man skulle kunna ge dispens på det här området till de icke ordinerade pastorerna som är klara med sin grundutbildning. I Pingströrelsen finns det överhuvudtaget inte någon ordinationsakt, men pastorerna har ändå vigselbehörighet efter att ha gått en vigselkurs.

När bör den lokala installationen ske? Ett förslag är att man lokalt gör en enklare förbönsgudstjänst när tjänsten påbörjas och ordinanden välkomnas in i tjänst, och en mer högtidlig installation med distriktsföreståndaren efter ordination. Det skulle innebära att medarbetarna får mer förbön än idag, inte mindre.

Hur löser man frågan med tystnadsplikt/tystnadsrätt? Det rimliga är att man vid anställning skriver på en förbindelse om tystnadsplikt, medan pastorerna får sin tystnadsrätt och diakonernas sin generella tystnadsplikt vid ordinationen.

Frågorna är alltså inte så få. Men de går att lösa om vi tar itu med dem så fort som möjligt. Lycka till, Gemensam Framtid!

Rune W Dahlén

• Dela