Med rösten som redskap

Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Johanna Karlsson. Hon är uppväxt i Skärkind på landet mellan Norrköping och Linköping och har varit ungdomsledare i Alvesta, Moheda och Hjortsberga missionsförsamlingar. Hon är utbildad socionom och parallellt med pastorsstudier arbetar hon med ensamkommande flyktingbarn i Finspång.

Jag gick i årskurs tre på lågstadiet och publiken var min klass. Det är det första offentliga framträdande jag minns att jag hade. Det var någon form av redovisning, men jag minns inte vad den handlade om, men däremot kommer jag ihåg att jag hade roligt, kände mig trygg och var väldigt nöjd efteråt. En härlig känsla helt enkelt.

Sedan dess har jag många gånger på ett eller annat sätt pratat inför olika grupper av människor. Det är inte alltid jag känt samma positiva känsla som då. Ibland har osäkerhet och andra negativa känslor snarare varit dominerande. Troligen har lyssnarna förstått det och därför inte tyckt det varit speciellt inspirerande att lyssna. Anledningen till att jag inte har känt entusiasm i det jag har att säga har nog oftast berott på att jag inte varit trygg. Det i sin tur har gjort att jag upplevt ett ointresse från lyssnarna och blivit än mer osäker, en ond spiral helt enkelt.

Att prata inför en publik handlar inte bara om att noga skriva ner det som ska sägas och sedan säga det. Nej, att framföra ett budskap berör hela min kropp och min personlighet. När jag ska tala inför en publik behöver jag bli bekväm, inte bara med det jag ska säga, utan också med mig själv. Jag måste våga vara ett med det jag ska säga och inta scenen med trygghet. Det gör att jag blir en engagerad talare som i sin tur skapar en engagerad publik.

Detta är något som röst- och taltekniken, vilket är ett ämne som ingår i pastorsutbildningen, hjälpt mig att inse och också gett mig verktyg att hantera. Ett sådant verktyg handlar om att stå stadigt på jorden, axelbrett isär med lätt böjda knän. Ytterligare andra handlar om att lära sig hantera magstödet och att kunna rör sig inom sitt eget röstregister.

Jag upplever att röst- och taltekniken är en av många viktiga delar i processen att som blivande pastor bli trygg i sig själv. Att få gå in i ett övningsrum och få personlig undervisning av någon som hör precis vad just jag behöver öva på, få läsa samma sak om och om igen, misslyckas och skratta, men inte bli kritiserad utan uppmuntrad och pushad är ovärderligt. Det gör att jag utvecklas och har möjlighet att bli mer och mer trygg med att förmedla ett budskap. Inom alla yrken finns olika tekniker som kräver övning. Inom pastorsyrket handlar en sådan teknik om att lära sig att använda rösten och kroppen för att framföra ett budskap på bästa sätt. Därför tror jag röst- och talteknik är ett omistligt ämne på schemat för en blivande pastor. Vem skulle vilja gå till en sjuksköterska som aldrig tidigare använt en spruta?

– – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Röst- och talteknik är ett av de ämnen på THS som bara de blivande pastorskandidaterna i Equmeniakyrkan får del av. Det bekostas helt av de offergåvor som kommer in på bön- och offerdagen för pastors- och diakonutbildningen. Som lärare i ämnet tjänstgör EwaMaria Roos som är skådespelare och utbildad logonom på Stockholms Musikpedagogiska Institut. Hon har jobbat med skådespelare, företagsledare och politiker för att hjälpa dem med rösten. Ibland hör man henne läsa Dagens dikt i P1.

• Dela