Men oj va fel jag hade!

Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Maria Hammar.

Det senaste halvåret har jag i sammanlagt femton timmar stirrat omåttligt mycket på en tavla. Tavlan föreställer en väg med kullersten, en gränd, med hus på varje sida. Tavlan har varit min hjälp, mitt motiv att vila ögonen på och min tillflykt i att försöka förstå mig själv, min omgivning och inte minst Gud.

Som sistaårselev erbjuder, eller ska jag säga “tvingar”, utbildningen och Equmeniakyrkan mig att sätta mig i en fåtölj framför en person som jag inte känner. Jag ska tillsammans med denna terapeut vrida och vända på mig själv, upptäcka de svagheter och styrkor som jag bär på, ta fram hemligheter i mig själv som jag har gömt undan och, i ljuset av en annan individs närvaro och perspektiv, granska dessa.

Inför mitt första möte ansåg jag samtalen ganska meningslösa. Vad skulle vi prata om egentligen? Jag var nog rädd för att det skulle bli krystat, att jag skulle behöva leta efter samtalsämnen.

Men oj vad fel jag hade!

Det fanns inom mig valv efter valv att upptäcka, det tog faktiskt aldrig slut. Styrkor, svagheter och inte minst Gudsbilder som fanns där i mitt inre, för mig undangömda, men som faktiskt påverkade mig mer än vad jag kanske trott. I mitt samtal med min terapeut så har jag vågat plocka fram och titta på dessa föreställningar eller sidor hos mig själv. Vissa har vi bara kikat lite lätt på, andra har jag omfamnat och några har jag tagit en rejäl brottningsmatch med.

Jag är glad för att kyrkan ger sina pastorer en ordentlig chans till samtal om livets svåra och goda bitar. Att kyrkan tar pastorers känslor på allvar. Att kyrkan tycker det är viktigt med vårt andliga välmående. Att kyrkan ger oss verktyg som kan bli oerhört viktiga för oss i själavård med andra.

Tavlan som jag stirrat in i kommer alltid påminna mig om att det är okej att känna, att ta sina frågor på allvar, att våga ge sig hän till Gud och att få fatt på ens innersta längtan. Den kommer att påminna mig om att det inte är så farligt att misslyckas eller göra fel, att livet ibland smärtar och att det är okej att inte alltid vara stark.

Den kommer också påminna mig om Guds kärlek och nåd till en nervös, snart nyexaminerad pastor.

– – – – – – – – – – –

Den 12 mars var det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan, men många församlingar väljer ett senare datum. Terapeutsamtalen som Maria berättar om finansieras helt av kollekterna under bön- och offerdagen. Den 24-25 mars är det Öppet Hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), och anmälningstiden är förlängd så att sista anmälningsdag är söndagen den 19 mars. Den 15 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden bloggar vi ofta på BliPastor.nu.

• Dela