När Ingemar Stenmark inte vann

Ingemar Stenmark är en av de absolut mest hyllade svenska idrottshjältarna. Vi är många som minns hur Sverige stod stilla när det var hans tur att åka i backen. Och han vann. Och han vann. Och han vann…

Två OS-guld, fem VM-guld och 86 världscupsegrar blev det under hans makalösa karriär. På Wikipedia kan man också läsa att han som barn vunnit Kalle Anka-trofén och Kalle Anka Cup.

Men nu ska det avslöjas! Nämligen att han faktiskt inte alltid vann! Låt oss gå till källorna!

Jag har en bunt med gamla Kalle Anka hemma. När teologin blir för invecklad och nyheterna för tunga så händer det att jag sätter mig med en serietidning. Ja, ärligt talat inte så sällan faktiskt. Om man räknar in stunderna med Asterix och Lucky Luke.

Och en dag för inte så länge sedan såg jag att det i en tidning fanns en redovisning över hur det gått i Sverigefinalen i Kalle Anka-trofén 1968. Jag ögnade igenom resultatlistan (jag som annars har noll koll på idrottsresultat), och fann då att bland 12-åringarna vann visserligen Ingemar Stenmark specialslalom, men han kom bara tvåa i storslalom. Tätt följd av den inte helt okände Stig Strand.

Och nu var min nyfikenhet väckt. Jodå, vi hade en tidning med resultatlistan för 1969 också. Då fanns en tävling i störtlopp som hette Kalle Ankas Guldhjälm, och där blev Ingmar Stenmark bara sjua.

Och inte ens i Kalle Anka-trofén (som väl var slalom) vann han, utan kom ”bara” tvåa. Vinnarna i de olika klasserna fick åka till Österrike och tävla. Men Ingemar Stenmark fick alltså snällt stanna hemma i villan på Slalomvägen i Tärnaby, där han ju för övrigt bodde granne med Stig Strand.

Och det är nu tanken far genom mitt huvud. Tänk om Stenmark hade surnat till och sagt att Nej, nu får det vara nog med skidåkande. Får jag inte åka med till Österrike så kan det kvitta med alltihop. Nu ska jag ägna mig åt något annat. Kanske matematik eller simhopp, balett eller rockmusik.

Men han gav inte upp. Han tränade vidare. Kämpade på i sin backe därhemma i Tärnaby. Åkte gång efter gång efter gång. Ramlade och reste sig igen. Ställde upp i fler tävlingar. Och så småningom blev han en av de mest framgångsrika svenska idrottsmän genom alla tider. Och hela backen i Tärnaby blev uppkallad efter honom.

Jag önskar att jag hade lite mer av den envishet som Ingemar Stenmark visade upp. Allt för lätt ger jag upp, tänker att det är kört, tappar hoppet och tron, blir missmodig. Det kan gälla allt möjligt. Och inte bara mig själv.

Är det lönt att kämpa? Kommer jag någonsin igenom den här tjocka boken? Är det någon idé att källsortera och köpa ekologiskt? Vad hjälper det att blogga gång efter annan? Vad lönar det sig att undervisa i kyrkohistoria år efter år? Varför håller jag på att utbilda pastorer till en krympande kyrka?

För några år sedan satt jag på tåget precis som jag gör just nu. Det var höst och det mörknade där ute. Jag hade samma dag fått veta något som gjorde mig alldeles uppgiven. Ärligt talat satt jag och kämpade mot gråten mest hela resan. Och tänkte: Bara jag kommer fram och får stänga dörren om mig. Gång efter gång tänkte jag: Snart får jag stänga dörren och vara ensam med min oro och sorg. Till slut var jag framme. Och jag stängde den där dörren om mig. Och ser plötsligt att på insidan av den dörren hade jag för någon månad sedan tejpat upp en affisch som min dotter gjort. En affisch med texten ”Det finns alltid hopp”. Den kvällen blev det en profetisk hälsning rätt in i mitt liv.

Ge inte upp! Du som tragglar med dina grekiska verb eller tyska teologer! Ge inte upp! Du ska bli pastor och en dag är du framme om än vägen känns oändlig! Ge inte upp! Du som städar i kyrkan, serverar kyrkkaffe och misströstar över bråkiga scouter! Ge inte upp! Du är insatt i ett större sammanhang och du kan inte ens ana vad det du gör betyder inför evigheten! Ge inte upp! Du tycker du predikar för döva öron och ser medlemsantalet i församlingen minska år efter år. Ge inte upp! Du är en Guds tjänare och har hela treenigheten på din sida och snart, snart kan det bryta igenom! Ge inte upp! Ge för Guds skull inte upp!

De flesta av oss kommer inte att applåderas på de stora galorna som bragdmedaljörer. Vi kommer inte att stå på prispallen i Skid-VM. Men kanske den största bragden i ditt och mitt liv är att inte ge upp. Att inte tappa modet. Att räkna med Gud. Att inte bli liggande utan att resa oss igen. Och igen. Och igen.

Det var för väl att inte Ingemar Stenmark slutade åka skidor som 12- eller 13-åring!

Rune W Dahlén

– – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

• Dela