När viljan blommar fram som en vitsippa
Publicerat 13 maj, 2011
Observera
Denna text publicerades första gången den 13 maj, 2011. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Gästinlägg av Frida Bondesson.
En tid innan jag började läsa till pastor var jag på ett föredrag om just kallelsen till pastor. Från föreläsningen mins jag bara en mening. Jag minns den inte ordagrant, men innebörden etsade sig fast och gjorde ett särskilt avtryck i mitt liv. Jag tror det ofta är så när Gud vill tala till dig och mig att han ger oss ord som en annan människa uttalar, som vi läser i bibeln eller som en tanke som dimper ner och slor rot i vårt inre. Orden liksom fastnar och får betyda något för ditt liv här och nu.
Orden som fastnade hos mig från föreläsningen var utmanande och föreläsaren upplevde att han fått dem från Gud: Varför är du på den här föreläsningen, om du tänker efter så vet du egentligen svaret på vad som är Guds vilja med ditt yrkesval. När jag tänkte efter och orden fick landa så visste jag, jag ska läsa till pastor. Innan den där föreläsningen så fanns det mycket som talade för att jag skulle läsa till pastor, men ändå sökte jag fler tecken. Kanske är det på liknande sätt för dig, du vet redan egentligen, våga då landa i den vissheten!
När jag hade läst 1,5 år teologi så ifrågasatte en människa som stod mig nära om jag verkligen skulle bli pastor. Det var oerhört jobbigt att ifrågasättas på den punkten men det fanns ju någonstans fog för frågan. Var fanns min vilja att bli pastor, den hade försvunnit någonstans långt under att det redan var bestämt att så skulle det bli. Frågan fick mig att skala bort alla måsten, fick mig att tänka att jag kanske inte ska arbeta som pastor. När jag tillät mig att tänka så, då blommade viljan fram lite som en vitsippa som strax efter att snön skalats bort äntligen får titta fram. Jag vill arbeta som pastor, ända sen dess har jag varit trygg i detta. När jag undrar över hur lilla jag ska klara av detta stora uppdrag så får jag gång på gång landa i att Gud är stor och jag är liten. Arbetsfördelningen återspeglar Guds storhet och min litenhet. Min uppgift är att vara ett redskap i hans hand och att visa mig, säga här är jag använd mig. Resten är upp till Gud och för Gud är till och med det omöjliga möjligt.
Att vara kristen tänker jag är att älska Gud, att älska Jesus och följa honom. Detta är svårt och samtidigt ljuvligt för min kärlek till Gud tar sin utgångspunkt i Guds ofantliga kärlek till mig. Att arbeta som pastor är en stor del av mitt sätt att älska Jesus. Vad som är ditt sätt, vad du ska välja det vet inte jag. Kärleken till Jesus kan uttryckas på så många olika sätt. Oavsett vad du väljer så låt din kärlek till Jesus få bestämma riktningen för ditt yrkesval och för ditt liv. Låt också Jesu kärlek till dig få vara den källa som du öser ur, för bara Jesus kan ge dig allt du behöver.
Frida Bondesson
Frida Bondesson ordinerades till pastor i Svenska Missionskyrkan 2008. Innan dess hade hon bl a varit ungdomsledare i Andreasförsamlingen i Jönköping. Nu är hon pastor i Tibro Missionskyrka.