”Nu gör jag slut!”

Så sa Eva till Adam. Inte i bibeln alltså, utan i ungdomsfilmen ”Eva & Adam – fyra födelsedagar och ett fiasko”. När filmen kom år 2000 var jag elva år och hade följt tv-serien om två ungdomar som blir tillsammans som tolvåringar och sedan chockartat gör slut i filmen.

Elva år senare är jag ungdomsledare. Mitt i ett tonårsläger kommer rubrikerna: ”Vi är inte ett par längre”. Måns Zelmerlöw och Marie Serneholt hade gjort slut mitt i sommaren när Måns var ledare på Allsång på Skansen. Och flera ungdomar på lägret grät över att deras förebilder gått skilda vägar.

Uppbrott är jobbigt. Oavsett vad det handlar om så innebär det någon typ av förändring. För egen del är det dags att säga: ”THS – nu gör jag slut!” Nu ska jag nämligen efter fyra år som student på skolan flytta till Linköping och vara pastor. Därmed inte sagt att jag gör slut i vredesmod – jag är enormt glad och tacksam för våra år tillsammans.

• Tack THS för all kunskap jag fått – utan den hade jag inte vågat vara pastor och leda andra i tron.
• Tack för mognaden i tron som skett på föreläsningar, andakter, samlingar och i samtal på hög och låg nivå.
• Tack alla lärare för all tid och engagemang ni lägger på oss studenter och för att ni inte klankar ner på oss när tentor inte är på topp, utan istället ger nåd och pepp så att vi tar oss i mål.
• Tack all skolpersonal som står ut med frustration kring kursval, trasiga kaffeautomater och bortkomna biblioteksböcker och för att ni gör pluggmiljön smidig och bra.
• Tack alla ni som gick i tvåan, trean, fyran och femman när jag var ny på skolan, för att ni lät mig ta rygg på er och hjälpte till att hantera stress och teologiska kriser.
• Tack alla ni som nu går i ettan, tvåan och trean för att jag fick vara en förebild ett litet tag och för att ni nu stabilt bär THS-andan vidare.
• Tack alla klasskamrater vid runda bordet som varit med i alla steg på vägen och alltid lockat fram skratt ända nerifrån maggropen vid välbehövliga tillfällen.
• Tack Gud för att du varit den bästa pluggkompisen och lett mig både i studierna och livet under dessa fyra år. Styrkan kommer från dig och ”allt förmår jag genom honom som ger mig kraft” (Fil 4:13).
• THS – tack för att du varit min fasta, trygga, stabila, härliga, roliga, spännande, frustrerande, jobbiga, sömniga, intressanta, utmanande, utvecklande och engagerande punkt dessa år. Du har format mig till den jag är som människa och pastor, och gett både riktning och vänner för livet.

Studier är inte en dans på rosor – det är både kul och spännande, men också utmanande. Men målet att bli pastor har motiverat och fört mig framåt bit för bit. Som Paulus skriver:
”Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag. Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.” (2 Kor 4:16-18).

Hur slutar då denna historia?

Spoiler alert: Eva och Adam blev tillsammans igen innan filmen var slut. Det blev inte Måns och Marie, men Måns blev pappa häromveckan och Marie blir tvillingmamma senare i år – så det blev ju bra för dem båda ändå. Hur det går för mig och THS i framtiden vet inte jag. För stunden säger jag ”tack för nu”.

Men det är klart – nu börjar ju vägledningsåret. Sedan blir det fortbildning på THS under de tre första åren i tjänst. Därefter kanske jag blir sugen på att läsa någon enstaka kurs, eller varför inte skriva den där magisteruppsatsen jag förberett. Och så har jag ju en liten dröm om att forska och undervisa.

Hmm. Det gick visst inte så bra att göra slut. Typiskt mig att först avvisa och sedan ändra mig. Det kan ju vara lite skönt att det blev så här också, för då blir inte uppbrottet så totalt. Men nu vill jag faktiskt ha sommarlov, så THS – nu tar vi en paus!

• Dela