Ombord på M/S Visby

Observera

Denna text publicerades första gången den 8 december, 2011. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Från Olle Christoffersson, gästbloggare

Jag sitter på båten till Gotland. Har läst en bok, löst korsord och känner mig lite dåsig. Stirrar på reklamen som snurrar på en TV-skärm. Där står plötsligt: ”Tänk på att du är en del av en annans upplevelse”. Orden rusar in i mig som ett expresståg. De susar förbi det ytliga budskapet att jag inte skall skräpa ner omkring mig och rakt in i mitt hjärta: vad är jag som del av mina medresenärers upplevelse?

Och nu överfalls jag plötsligt av den omvända frågan: Vad betyder mina medresenärer som del av min upplevelse? Vad ser jag i dem? En ser sluten och sorgsen ut. En är uppenbart mycket trött. Jag bör nog inte störa. En annan är den där pladdraren som jag minns från tunnelbanan, honom bör jag ignorera.

Men är det inte så att jag egentligen ser dessa mina medmänniskor lite som motmänniskor? Det är mest bekvämt att dra sig undan. Det slår mig: Mina medresenärer upplever nog mig på samma sätt just nu, där jag sitter bortvänd, som en ganska trist del av upplevelsen på resan. Jag borde säga något, borde komma dem nära.

Kanske behöver den där sorgsne ett uppmuntrade ord. Jag får försöka säga något tröstande, jag som själv blivit tröstad genom Kristi kärlek i min sorg. Jag får nog också prata med pladdraren och hjälpa honom att öppna sig och våga prata om livet, jag vars hela liv färgats av upplevelsen av kallelsen att följa Jesus – Jesus som gick omkring och gjorde väl och hjälpte alla.

Jag är del av någon annans upplevelse. Om jag öppnar mig för de här med-resenärerna kanske jag kan bidra till resan med något spännande, kanske till och med något viktigt. Om jag är en del av deras upplevelse kanske det till och med kan vara så att Jesus kommer med mig in i min medresenärs upplevelse. Det känns plötsligt som om evangelium, det glada budskapet, kunde vara ute hos folk här på Gotlandslinjen.

Olle Christoffersson föddes och växte upp i Malungs finnmark. Han greps tidigt av längtan att tjäna Kristus och reste ut som evangelist när han var 16 år. Studerade vid Baptisternas pastorsseminarium Betelseminariet och började därefter sin tjänst som pastor i Svenska Baptistsamfundet som 24-åring. Han studerade vidare vid International Baptist Theological Seminary, som då låg i Zürich. Studierna fortsatte därefter till doktorsgrad vid Uppsala Universitet. Han kom sedan att arbeta som lärare i Nytestamentlig teologi vid THS från skolans start 1994 och fram till sin pensionering 2002. Under hela sitt liv har han haft med sig sina målargrejor, pennor och teckningsblock, och som pensionär ägnar han nu mycket tid åt målande.