Panik och nåd

Observera

Denna text publicerades första gången den 29 november, 2012. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Från John Lindar, pastorskandidat och gästbloggare.

Just nu läser vi i tredje klassen på THS kursen ”Religionspedagogik och Själavård”. I kursen ingår ett tre veckor långt studie i en kyrka tillhörig Gemensam Framtid någonstans ute i vårt avlånga land. Jag hamnade i Ljungby Missionskyrka där jag studerade själavården och religionspedagogiken i församlingen.

Efter att ha suttit i skolan hela hösten och läst om olika teorier var det väldigt roligt att få se hur det fungerar i våra församlingar ute i landet med dessa ämnen i praktiken. När jag fick vara med församlingens pastor och se hur han jobbade slog det mig plötsligt, snart är det min tur. Om 1,5 år skall jag vara klar. Panik blandades med glädje. Kommer jag att klara av att möta människor i djup sorg? Hur ska jag kunna undervisa på ett bra sätt om kristen tro på en scouthajk? Tankarna fick mig att känna mig väldigt liten.

Men när dessa tankar gnagde i mitt inre växte en annan tanke sig allt större. Tänk att jag skall få vara med och tjäna människor i en församling. Finnas med i sorg och nöd, men även i glädje och tacksamhet. Vilken fantastisk nåd, vilken underbar nåd. Jag kommer ju dessutom inte vara ensam i detta arbete – Gud kommer ju alltid att finnas med.