Pastorer i omställningens tid

Observera

Denna text publicerades första gången den 13 februari, 2013. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Harry MånsusGästblogg från Harry Månsus, pastor, författare och f d lärare på Betelseminariet.

Jag växte upp med en hängiven fromhet i kapellens värld i Svenskfinland. För många av oss var evangelisten Frank Mangs lika magnetisk som Zlatan och Messi är för unga killar idag. Redan som tonåring ville jag bli pastor/evangelist.

Drabbad av bibelns profeter

Under teologiska studier nere på kontinenten trädde bibelns profeter fram med allt skarpare konturer – synd och omvändelse fick socialetiska konsekvenser. Mest omskakande var att lyssna till exegeten Eduard Schweizer vid Zürich universitet när han skildrade den ursprungliga Jesusrörelsen. Det var långt ifrån den hemtama ”bönehus-Jesus” jag hört om i de österbottniska kapellen – utan en som ständigt sökte sig bort från de fromma reviren, bort från vi och dom.

Jag skulle ljuga om jag inte erkände att detta var en omtumlande och svår tid i mitt liv. Jag ställdes inför ett svårt val – och jag valde bibelns Jesus och profeterna. Till all lycka upptäckte jag snart att historiens största evangelister (John Wesley, Jonathan Edwards, Charles Finney) var både profeter och evangelister på samma gång. De konfronterade sin tids ondska (slaveriet) och Finney vägrade rent av ge nattvarden till slavägare.

Bibelns helhetssyn spränger gränserna

Jag fick förmånen att undervisa pastorer vid de två seminarier som idag utgör Teologiska högskolan, Stockholm. Efter tio år sammanfattar jag lektionerna i boken Shalom Jord (1983). Jag hade ingen aning om att bibelteologin på ett dramatiskt sätt skulle föra mig in i nya, okända landskap.

Boken hade knappt kommit ut förrän jag som frikyrkoteolog fick kallelser till prästutbildningar och kyrkomöten från de lutherska kyrkorna runtom i Norden. Men de tusenåriga texterna visade sig också ha en resonansbotten långt utanför kyrkorna – inte minst i miljörörelsen och New Age som då vällde in i Norden.

Med Jesus som förebild

På mina lektioner skildrade jag hur Jesus konsekvent undvek den tidens fromma språk och valde ord och bilder (liknelser) ur människornas egen upplevelsevärld. Jag beslöt att försöka befria evangeliet från ”kyrkspråket” och skrev Vägen hem (1986) som såldes i stora upplagor bland sökare.

Bokens folkliga teologi visade sig ha en attraktion inte bara på privatreligiösa sökare, utan den förde mig också i kontakt med tolvstegsrörelsen och resulterade i Sinnesrogudstjänster och många andra möten på Brommadialogen. Tyvärr lider åtskilliga pastorer av en känsla av instängdhet i traditionen, men jag vet av egen erfarenhet att Jesus och profeterna kan spränga gränserna – även om priset ibland är högt, inte minst för Jesus själv.

Pastorer – i omställningens tid

Enligt Världsbanken närmar vi oss med stormsteg en apokalyptisk värld där livsvillkoren är helt förändrade när våra barnbarn blir pensionärer. Om någonsin behöver vi därför profetevangelister i stil med John Wesley, Jonathan Edwards och Charles Finney. Ja, vi behöver låta vårt eget andliga arv börja glöda igen från de folkrörelser som radikalt ”ställde om” Sverige på 1800-talet.

Inte minst baptistpastorn Martin Luther King kan tjäna som förebild och inspiration i vår utsatta tid. Han och ledarskapet kring honom hade en imponerande skärpa om ickevåldets filosofi, strategi och att få gehör i Vita Huset, men de kunde också mobilisera och myndigförklara förtryckta svarta som med sina sånger och kroppar fällde utslaget på gatorna. Våra kyrkor och missionshus kan än en gång bli visionshus och eldhärdar i omställningens tid! (Läs mer ”Drömmen om en ny gräsrotsrörelse” på www.mansus.se).

Harry Månsus (Djupare Liv)