”Prata med Gud innan du pratar om Gud”

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Maria Linder från Jönköping.

Smått nervös gick jag till stationen och åkte pendeltåg, tunnelbana och därefter buss för att komma fram till den församling inom Svenska kyrkan dit kosan styrde denna torsdag förmiddag i januari 2015. Det var dags för min första andliga vägledning.

Som pastorskandidat ska man ha jobbat i en församling, gärna innan man påbörjar utbildningen. Tjänst i församling innebär ett konstant utgivande och tjänande. Det är ett välsignat arbete för man får otroligt mycket tillbaka. Men man kan också ta slut när det blir för mycket.

För mig var det frustrerande att påbörja pastorsutbildningen i höstas. Från att ha varit ungdomsledare i fyra år och hållit andakter och bibelstudium varje vecka till att själv bli påfylld och få ta emot kunskap. Välbehövligt, men ovant.

En termin in på utbildningen får man dessutom välja mellan att ta emot andlig vägledning eller att ha en mentor. Mitt val föll på andlig vägledning, vilket innebär att några gånger per termin träffa en andlig vägledare (oftast pastor eller präst) som ger råd för livet med Gud. Det kan vara i form av andliga övningar, samtal om det man funderar på i tron just nu eller något helt annat.

Som pastorsstudent och som församlingsanställd är detta otroligt värdefullt. På föreläsningarna på THS pratar man mycket om Gud. Men det är viktigt att inte glömma bort att prata med Gud. I allt det som pastorsstudenter och pastorer ska hinna med på en vecka kan det vara svårt att få in rutinen med bön. Ska jag be på morgonen eller kvällen, på tåget eller hemma, under träningen eller i skolan? När man dessutom har andakter att planera där man ska ge ut till andra kan det kännas egoistiskt att lägga tid på sin egen gemenskap med Gud.

”Emellertid spred sig ryktet om honom alltmer, och stora skaror samlade för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. Men han hade dragit sig undan till öde trakter för att be.” Lukasevangeliet 5:15-16.

Jesus, Förebilden med stort F, hade fattat grejen. Det kommer alltid finnas tusen saker att göra, stora skaror människor som behöver praktisk hjälp och hjälp till att möta Gud. Men om man som pastor kommer med viljan att ge till alla dessa människor utan att själv ha fyllts på tar man slut snabbt. Man behöver först själv ha umgåtts med Gud, för att sen kunna hjälpa andra möta Gud.

Att ta sig tid för Gud är aldrig egoistiskt. Det är det klokaste man kan göra. Behovet av andligt välpåfyllda människor i vårt samhälle är stort. Andens frukter i form av kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning behövs det alltid mer av. Och en pastor som inte ofta tar sig tid för bön är nog inte pastor särskilt länge till.

Andlig vägledning är ett sätt att checka av sitt böneliv tillsammans med någon annan. Har jag och Gud det bra? Kan vi få det bättre? Har jag fastnat? Har jag för höga prestationskrav i min bön? Det är en otrolig förmån att någon annan stöttar en i detta.

Hur min första andliga vägledning gick? Oerhört bra! Det var länge sen jag skrattade så mycket under en timmas tid. Jag ser fram emot nästa möte på torsdag.

– – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat. Programmet för Andlig vägledning bekostas helt av de gåvor som kommer in på bön- och offerdagen.

• Dela