Precis där Gud vill att jag ska vara

Från Marta Karlsson, pastorskandidat och den första i raden av gästbloggare inför bön- och offerdagen för diakon- och pastorsutbildning den 11 mars, och inför Öppet Hus och Kallelsedagarna den 16-17 mars.

Tårar och skratt. Vila och arbete. Kamp och frid. I livet möter man många olika saker och detta även som pastorskandidat. Ibland känns det verkligen som att man åker en berg- och dalbana. Ena dagen vill man springa så långt bort från Stockholm och studierna som möjligt. Nästa dag är man så djupt försjunken i någon intressant bok att man glömmer bort att äta. När livet nu är som det är, så uppskattar jag verkligen mina vänner och inte minst den gemenskap jag fått här på THS.

Vi som är pastorskandidater var nyss ute på en resa och landade på Hjälmargården för en tyst retreat. Jag kan tycka att det är häftigt hur gemenskapen fördjupas trots att man inte får prata. Man möter någons blick, sitter bredvid varandra med var sin bok och ber tillsammans regelbundet. Jag behöver bli påmind om dem som finns runtomkring mig. Det är så lätt att börja tänka att jag sitter ensam i den där berg- och dalbanan även om faktum är att det sitter ett x-antal till bredvid mig.

Berg-och dalbanan kan ibland gå så fort att jag helst vill hoppa av. Kan Gud verkligen ha kallat mig till att vara här? Men när den saktar in något, tex vid en retreat, så vill jag inte hoppa av för jag vet att jag är precis där Gud vill att jag ska vara just nu, omgiven av vänner som delar min resa.

• Dela