Predikoövningar för utsocknes
Publicerat 1 mars, 2015
Observera
Denna text publicerades första gången den 1 mars, 2015. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Från pastorskandidaten och gästbloggaren Maria Fässberg Norrhall.
Det är en måndagförmiddag i mitten av höstterminen och jag sitter på tåget mellan Göteborg och Stockholm på väg till THS. I väskan har jag med mig en nyskriven predikan och jag funderar på eftermiddagen som väntar. Känslan är som vanligt en blandning av förväntan och lite nervositet. Jag är på väg till ett av våra homiletikseminarier, eller, med vår kontaktlärare Runes terminologi, ”seminarium för utsocknes predikanter”.
En gång per termin blir vi som läser med särskild studiegång, och därför inte vistas på THS lika ofta, inbjudna till ett seminarium i homiletik. Homiletik betyder ungefär ”predikokonst” och det vi får öva oss i på dessa seminarier är hur vi skall kunna bli goda predikanter. Vi får helt enkelt predika för varandra och med på seminarierna så brukar det också vara två lärare . Dels Sune Fahlgren som är lärare i homiletik och dels någon annan lärare som brukar variera från gång till gång.
Utanför tågfönstret rullar landskapet förbi och jag sneglar lite på schemat för eftermiddagen. Den här gången är vi åtta personer som skall vara med. Eftermiddagen skall alltså bjuda på åtta predikningar på raken och jag är nummer tre. Tänker att jag är glad att jag inte är sist och funderar hur det kommer bli den här gången. Jag undrar lite vilka texter de andra har valt. Kommer de ha tänkt ungefär som jag eller kommer jag få höra något nytt och kanske lite oväntat?
När vi har våra seminarier så brukar instruktionen oftast vara att vi skall välja någon av texterna från evangelieboken som hör till söndagen före eller efter den dag då vi ses. Den som är med för första gången brukar dock få välja helt fritt.
Efter ett byte till tunnelbana och en kort promenad kommer jag till skolan. Jag hälsar på de andra. Det är roligt att ses igen. Vi sitter ju ganska ofta för oss själva hemma och läser och ses inte så ofta, så de här seminarierna har ju en sådan funktion också. Att få träffa blivande kollegor och dela något med varandra. Sune hälsar oss välkomna och sen drar eftermiddagen igång.
En efter en får vi dela ordet med varandra och när eftermiddagen är slut är jag trött, men också uppfylld av en djup känsla av både ödmjukhet, tacksamhet och glädje. För det som händer varje gång är något alldeles förunderligt. Det alldeles vanliga klassrummet som vi varit i, har för en stund förvandlats till ett heligt rum. Vi som har mötts är väldigt olika, vi predikar på olika sätt, har ibland olika teologisk ingång, klär vår predikan i olika språkdräkt, men vi drivs av något gemensamt: Viljan att få dela Guds ord vidare till de församlingar vi så småningom kommer att möta som pastorer. Åtta predikningar på raken kan ju låta lite mycket, men det brukar aldrig bli tråkigt, för alla har verkligen ansträngt sig för att låta texterna förmedla något viktigt
Foto: Sven-Anders Svensson
Morgonen efter samlas vi igen och nu är det dags för oss att få både beröm och kritik från de båda lärare som är med. Sune brukar titta på hur vi använt texten i vår predikan, vilken ”typ” av predikan vi hållit osv. Den andra läraren bedömer oss utifrån sitt ämnesområde, det har ibland t.ex. varit hur vi använt rösten, kroppsspråk, men också retorik eller teologiskt innehåll. Det är lite nervöst, men kritiken ges i en positiv anda och det känns verkligen som man får med sig något konkret hem att fortsätta arbeta med.
De studenter som läser sin utbildning mestadels på skolan predikar istället i de andakter som hålls på skolan nästan varje dag. De får sedan feedback återkommande i mindre grupper. För oss som inte bor i Stockholm skulle detta vara svårt att kunna vara med på. Jag är därför oerhört tacksam över att vi ”utsocknes” på det här sättet också får möjligheten att öva oss för att successivt bli bättre och bättre predikanter. Förmodligen är min kommande församling också tacksam för det…
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.
De homiletikseminarier som Maria beskriver bekostas helt av de gåvor som kommer in på bön- och offerdagen för pastors- och diakonutbildningen.