Så som i himlen, så ock på jorden
Publicerat 21 december, 2016
Observera
Denna text publicerades första gången den 21 december, 2016. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Blogginlägg av pastorskandidaten och gästbloggaren Sara Sjölander.
”Så som i himlen,
så ock på jorden.
Var det inte så vi sa.
Sanningen svider.
Du sviker din broder.”
Ibland drabbas vi av ord. De talar rakt in i vår vardag, i våra liv och pekar på en punkt där det bränner. Ovanstående ord, skrivna av Danny Saucedo, var just sådana ord för mig.
Idag, när jag börjar skriva detta blogginlägg, har jag haft förmånen att predika över Jesu ord från Markusevangeliet 1:14-15. Två korta verser som rymmer så mycket och som är aktuella fortfarande i dag.
”När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: ’Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.'”
Alla stora ledare har programförklaringar, slogans, som skall sammanfatta vad de vill åstadkomma. Dessa ord är Jesus programförklaring, det vi kan läsa om i evangelierna är utvidgningar av just detta budskap. Det har nu gått 2000 år.
Har vi lyssnat? Har vi förstått?
Världen ser annorlunda ut nu mot hur den såg ut då, när Jesus kom och talade rakt in i den tiden. På många sätt går det inte att jämföra vår verklighet med deras. Vår värld är större och mer globaliserad. Vår kunskap ser annorlunda ut. Religion är inte lika viktigt, men andra saker har blivit vår religion. Det är inte lagen som styr oss utan tidsandan – individualismen, kapitalismen, konsumismen, kortsiktigheten. Inte budorden som sätter standard för hur vi ska leva utan bloggarna, magasinen, media …
Mitt ibland oss står fortfarande Jesus, och han säger samma sak som han gjorde för 2000 år sedan. ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.”
Lyssnar vi?
Jag har under den här hösten skrämts av att vi lever som om som om allt är som det ska, som om vi kommer att leva i evighet. Vi söker vårt andrum, vi tror att det funkar att bygga murar, och vi anförtror oss åt ledare som känns mer eller mindre sunda, vi kör våra bilar, äter vårt kött, går till våra jobb och hänger upp julstjärnor i fönstret som om allt är som det ska. Men mitt ibland oss finns människor som lider, både nära oss och långt ifrån. Människor som ropar efter hjälp, som ropar efter ögon som ser dem, efter öron som hör dem och efter händer som hjälper dem. De ropar efter oss. Så som ni har tagit emot en av dessa mina minsta har ni tagit emot mig, säger Jesus.
”Jag tror vi vill, jag tror vi kan. Vi måste lyfta upp varann till himmelen”, fortsätter Dannys sång.
Världen är full av bevis för att människor kan åstadkomma förändringar. Trots att de bara är människor. Moder Teresa, Martin Luther King. Rosa Parks, Desmond Tutu, Nelson Mandela
Jonatan Alfvén, Siavosh Derakhti, Elise Lindqvist. Och många, många fler som verkar i det tysta, som inte vinner nobelpris eller syns i media men som ändå dedicerar sina liv åt att hjälpa andra.
Som kristna är vi kallade att vara ljus i mörkret. Och jag hoppas att något håller på att hända, att alla goda krafter ska samlas och lysa upp mörkret i vår värld. ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Johannesevangeliet 1:5
Med önskan om en God Jul och ett Gott nytt år!