Sista ordet om Sverige är ännu inte skrivet!

Observera

Denna text publicerades första gången den 20 maj, 2013. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Blogginlägg av Rune W Dahlén.

I torsdags kväll i förra veckan hade vi en spännande grupp människor på besök på THS. Det var fyra stycken relativt nyordinerade pastorer som berättade var sin historia om glädjeämnen och bekymmer i församlingsarbetet. De gav råd och svarade på frågor och de bjöd oerhört mycket på sig själva. Det var inte så lite smärta, men också många förlösande skratt. En fantastisk kväll med så mycket erfarenhet, reflektion och klokskap att min röst nästan stockade sig när jag skulle tacka dem.

DSC_0516

Från vänster: Karin Åkesson, Terése Berggren, Tobias Wahlström och Henrik Örnberg

I andakten efteråt delade en av de fyra ett Guds ord. Vi samlades sedan kring våra gäster och bad för dem. Därefter kallade vi fram alla som ska ut som sommarpastorer i sommar, det blev en härlig rad med unga människor som ska dela evangelium på olika platser, och då var ändå inte alla på plats. Och så bad vi för alla sommarpastorer innan våra gäster fick bli förebedjare för alla pastorskanddiater som ville ha personlig förbön.

Detta var den sista teologgruppsträffen för Equmeniakyrkans pastorskandidater på THS detta läsår. En riktigt god avslutning!

Sent på kvällen fick jag ett mail från en av de pastorskandidater som var med på samlingen, nämligen Jenny Arnerlöf som är född och uppväxt i USA. Jag har fått löfte att citera från hennes mail:

I förra veckan dog Dallas Willard i en ålder av 77 år. Jag ser honom som en av de viktigaste teologerna i vår tid och jag har tänkt på honom och hans lära under dagarna sedan hans död. För ett antal år sedan var jag på en konferens i Amerika där han var en av talarna och jag hade tillfälle att få hans senaste bok signerad av honom. När han tittade upp på mig kommenterade han svenska flaggan som var på min namnbricka: ”Sverige har en vacker flagga, den säger något viktigt om landets historia.” Jag svarade något i stil med: ”Men den säger tyvärr inte så mycket om dagsläget.” Utan ett ögonblicks tvekan svarade han med ett leende: “Sista ordet om Sverige har inte skrivits än.”

Gud är författare till hela världshistorien och jag är så glad att vara en del av den historia som han skriver här i Sverige. Det är så uppmuntrande att se skolkamrater gå ut i tjänst antingen som nyordinerade eller som sommarpastorer och efter en kväll med fyra “unga” pastorer från Equmeniakyrkan tror jag: “Du har rätt Dallas, och jag är så tacksam att det sista ordet om kyrkan i Sverige ännu inte har skrivits.”