Slöjdpastor?

Blogginlägg från pastorskandidaten och gästbloggaren Maja Floberg.

”Hej! Vad kul att se dig här, ska du läsa mänskliga rättigheter eller?” Det var den första frågan jag fick när jag började på THS. ”Nej jag ska faktiskt läsa teologi”, svarade jag glatt och vi fortsatte prata om vad vi alla skulle läsa och vad vi gjort sedan sist vi sågs. Glada och förväntansfulla inför vad vi hade framför oss, men inom mig spred sig en vag känsla av att jag kanske ändå inte var på rätt plats. Den där ansökan jag skickat in några veckor tidigare om att bli pastorskandidat kanske jag skulle dra tillbaka, uppenbarligen borde jag ju sökt till programmet i Mänskliga rättigheter istället?!

”Vad har du gjort innan du började här?” Det var inte första, men kanske andra frågan jag fick när jag började en ny utbildning i höst. En kort stund stelnade jag till inom mig, vad skulle jag svara? Om jag sa hela sanningen, vilken reaktion skulle jag mötas av? Min inre röst samlade sig och sa till mig: ”Nu skärper du dig, klart du skall vara ärlig, det blir bara konstigt att dra ut på det.” Så jag svarade, efter någon millisekunds väntan, med självsäker röst: ”Jag har läst teologi i tre år, jag skall bli pastor. Vad har du gjort?”

I höstas tog jag nämligen paus i pastorsstudierna och började läsa en annan utbildning.

”Här är jag med tjejerna i min slöjd-klass, Anna, Susanne och Maya!”

Hur skall egentligen vägen till pastor se ut? Är den spikrak för alla eller kan den vara lite krokig ibland? Och vad innebär det egentligen att vara kallad? Kan en bara vara kallad till diakon/pastor?

Jag var inte antagen som pastorskandidat när jag började på THS och i början tvivlade jag på min kallelse. Det var en lättnad när jag fick den inre kallelsen bekräftad av antagningsnämnden. Då vågade jag lita på att det verkligen var pastor jag skulle bli.

Innan jag sökte till THS hade jag funderat på att utbilda mig inom slöjd. Den tanken släppte aldrig taget om mig, så min första vår i Stockholm sökte jag Ledarskap i Slöjd och Kulturhantverk, en kandidatutbildning på Göteborgs universitet. Jag sökte bara för att se om jag skulle komma in, pastor var ju min kallelse.

Att läsa på THS var fantastiskt roligt och intressant, men ibland också jobbigt. Ändå sökte jag slöjdutbildningen även andra våren på THS.

I våras, under mitt tredje år på pastorsutbildningen, sökte jag åter slöjdutbildningen, funderade mycket och bad. Till slut bestämde jag mig för att om jag nu kom in för tredje året i rad så skulle jag börja. Och det gjorde jag! Så i somras flyttade jag från Stockholm till Göteborg och började min nya utbildning.

När jag första dagen fick frågan om vad jag gjort tidigare flög olika alternativ genom mitt huvud på hur jag på smidigast sätt skulle kunna undvika att säga att jag läst till pastor i flera år. Jag ville undvika att med en gång få stämpeln som ”den konstiga kristna tjejen med sekt-vibbar”. Kunde jag säga att jag pluggat tidigare utan att säga vad? Kunde jag säga att jag läst teologi, men utelämna att jag skall bli pastor? Jag vet inte exakt varför jag fick för mig att mina klasskompisar skulle få bilden av mig som ”den konstiga kristna tjejen med sekt-vibbar” bara av att jag sa att jag skulle bli pastor. Men till slut berättade jag alltså att jag har studieuppehåll från en pastorsutbildning. Det var lite läskigt att säga det, men då, liksom alla gånger jag berättat det för olika kurskamrater har reaktionen varit något i stil med ”Jaha, vad spännande!” Det har stärkt mig i att våga vara öppen med min tro, något jag inte alltid vågat vara. Nu har jag fått se att det inte måste innebära att människor får konstiga fördomar om mig när jag berättar att jag skall bli pastor.

Innan jag började här i Göteborg tänkte jag att jag nog bara skulle läsa ett år på slöjdutbildningen, CSN-bidraget räcker ju inte för evigt och jag är väldigt sugen på att komma ut i tjänst! Men jag hade nog inte gått mer än någon timme första dagen på min nya utbildning innan jag kände att jag vill läsa alla tre åren, pengarna får jag försöka lösa på annat sätt än genom CSN. Nu har jag läst på Ledarskap i Slöjd och Kulturhantverk i lite drygt tre månader och jag känner mig övertygad om att denna (som jag själv kallar det) ”pausunderhållning” med slöjd också är en del av min kallelse. Vi får se hur många år jag stannar här. För några veckor sedan var jag i Umeå på Equmenias utbildning ”Växa som ledare” och då pratade Carin Dernulf om att hon hört någon som menade att ”entusiasm” betyder ”Gud i dig”. Där vi finner vår entusiasm och glädje, där finns våra gåvor och de är vi kallade att använda. Carin sa också att vi, var och en, har vår egen väg med Gud. Försök därför inte gå någon annans väg. Vägen till pastor kan för vissa vara att läsa fyra år i sträck på pastorsutbildningen på THS, men för mig är vägen lite krokig, via några år på en utbildning i slöjd, men det är fortfarande min väg!

• Dela