Svag, men ändå stark

Från Jonathan Lennartson, gästbloggare och pastorskandidat.

Att vandra i kallelsen att bli pastor är inte alltid lätt, precis som att det inte alltid är lätt att bara vara människa. Man står inför val hela tiden, val som inte alltid är lätta, val som ibland är väldigt diffusa. Flera gånger väljer man fel, flera gånger upplever man att man väljer rätt. Svagheten är vår styrka brukar man säga, men ju mer jag smakar på min svaghet desto mindre stark känner jag mig. Ju längre jag har levt, desto mer har jag förstått Paulus talande beskrivning av kampen: ”Ty jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag.” (Romarbrevet 7:15)

Det är ofta som man handlar mot sin vilja,. Det man vill gör man inte, men det man hatar det gör man. Detta tror jag är en mänsklig kamp, och jag är förmodligen inte ensam på denna väg. Livet är inte alltid lätt, och det är en väldigt ödmjukande insikt.

Men hur kan jag i min svaghet vara stark? ”Stark” låter nästan som ett skymford, speciellt om man har en låg eller dålig dag. Precis som jag går igenom perioder i livet som är tunga så gör du som läser detta förmodligen liknande upplevelser, precis som din granne också gör det. Det är nog detta som är vår styrka. Vår svaghet blir bara svagheter när vi inte delar dem med varandra. Om jag står ensam i ett hörn och skådar mig själv i naveln (vilket jag ofta gör), vem ska då hjälpa mig att lyfta blicken? Våra svagheter kan bli vår största styrka när vi delar dem med varandra.

Jag tror att om vi vill leva Kristus-lika liv i kärlek och sann gemenskap måste vi vara svaga eller dela vår svaghet och synd inför minst en människa. Genom det föds sann kärlek. Men vi är ofta rädda att dela våra svagheter för vi tror att gemenskapen skall döma ut oss som mindre andliga. Det är en fruktansvärd fälla som är lätt att fastna i. Sören Kierkegaard talade om att i tro kasta sig ut på 70 000 famnars djup. På samma sätt tror jag det är med vår tillit till varandra när det gäller vem man delar sitt liv med. Våga ta klivet och tro att det bär. Det är så värt det.

I mitt liv finns det ett par bröder i Herren som jag försöker vara helt öppen för. Utan dem skulle livet vara tungt, utan dem skulle jag åka på en ständig rutschkana neråt i mina egna bekymmer och svagheter. Men med dem får jag dela mina svagheter och synder samtidigt som de delar sina liv med mig. Tillsammans med dem är jag stark i mina svagheter. Tillsammans med dem får jag förbön och upprättelse från Herren.

• Dela