Ta de vackra tillfällena i akt

Från Karolina Rönn, gästbloggare.

De många frågor vi bearbetar under teologistudierna berör ofta, ytterst sett, frågan om vem Gud är. För mig har frågan aldrig handlat om Guds existens och det är inte heller en fråga som Bibeln ägnar sig åt. Guds existens är en förutsättning och ett villkor för livet. Livet och Gud går inte att skilja åt. Frågan är kanske snarare vem Gud är och vad Gud vill oss, vad vill Gud mig?

Man brukar tala om att Gud är relation, att Guds 3eniga natur i sig är en relation och att Gud vill relation med oss och också kallar oss att leva i kärlek och gemenskap. Men vem är Gud? Ofta hör jag människor citera ortodoxa teologer som företräder den apofatiska teologin där man menar att det enda vi kan säga om Gud det är vad Gud inte är. Gud går inte att greppa…  Men jag tror ännu att det finns något vi kan veta om Gud.

Kanske kan man likna Gud vid havet? Stor och mäktig, omöjlig att omfatta eller tämja, Gud och livet i ett, som havet, mäktigt och överväldigande. Likt fiskaren får jag ödmjuka mig inför det stora som både ger mig mitt liv men också sätter villkoren för det. Havet föder honom, havet ger honom hans livsvillkor och en dag kommer det troligen också att ta hans liv.

Kan vi fläta samman bilden av Gud och livet så? För mig blir det lättare att förstå livets villkor på det sättet. Gud har aldrig lovat ett liv utan lidande och det enda som är säkert, om vi har fötts, är att vi en gång ska dö. Men mitt i livet skänker Gud, liksom havet, oss mat och njutning. Vi kan konkret känna vattnet mot vår egen kropp och precis som fiskaren kan lära sig mycket om havet och villkoren för ett liv på det kan vi lära oss mycket om Gud och om vad ett liv i efterföljelse innebär, men vi kan aldrig kontrollera Gud och livet liksom fiskaren aldrig kan kontrollera havet. Vi är satta under dess villkor.

Predikaren skriver: Vad får då människan ut av all sin möda, av all sin mödosamma strävan under solen? Var dag är en smärta, var syssla en plåga. Inte ens om natten finner hjärtat ro. Även detta är tomhet. Det finns för människan ingenting gott utom att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda. Jag har insett att detta är en Guds gåva. Ty vem äter och vem gläder sig Gud förutan? (2:22-25).

Här lever vi, och här kämpar vi. Och Predikarens ord är en uppmaning om att ta de vackra tillfällena i akt, att stanna upp och njuta när havet är lugnt, när vågorna går stilla och när näten fylls av fisk. Livet pågår nu, precis här, precis just nu, och vad mer kan vi göra än att ta vara på det?

Sätt fingrarna på din handled och känn din puls och tacka sedan Gud för att den slår!

Karolina Rönn är pastorskandidat för Svenska Missionskyrkan och student på THS. Hon har tidigare läst praktisk filosofi i Umeå och ägnat sig åt språkstudier i London. Hon har varit SMU-volontär i Betlehem och arbetat som städare, aupair, ungdomsledare och vårdbiträde.

• Dela