Ta det med en nypa salt!

Från Suzanne Molin, gästbloggare.

Salt är en underbar, säg oumbärlig krydda i köket och i livet. Det visste Jesus när han sa: ”men om saltet mister sin sälta.” Och när han förvirrade sina åhörare med att konstatera: ”ni är jordens salt.” Det där funderar jag på när ett annat salt-uttryck osökt rinner in i medvetandet: Att ta något med en nypa salt. En inbjudan att inte ta allt så bokstavligt utan krydda med lite klokhet och sunt förnuft.

Och vart vill jag nu komma med detta? Jo jag har just läst Paulus andra brev till sin gode vän och lärjunge Timotheos. Närmare bestämt kapitel 4:

”…förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning. … håll alltid huvudet kallt, var beredd att slita ont, gör vad som åligger en förkunnare och fullfölj din tjänst.”

Visst kan man bli lite trött? Om det bara handlade om Timotheos så skulle det kanske räcka med att känna med honom. Men om vi nu gör så som det är tänkt – låter bibelordet möta våra liv – hur blir det då? Vill det sig illa kan man ju alldeles säcka ihop under en sådan kallelsebörda.

Träd upp i tid och otid. Det är faktiskt också titeln på en bok som står i min bokhylla. Jag tänker inte berätta vem som skrivit den, och jag rör bara vid den en gång om året – till jul när hela biblioteket ska dammas av.

Vad är otid? Tid som inte finns? Tid som inte borde finnas? Tid vi inte har?

Jag vet inte när du läser de här raderna. Jag vet inte heller i vilken situation du befinner dig. Kanske är du student på THS, du har klarat av så där hälften av alla de nödvändiga poängen för en teol kand-examen. Kanske är du antagen pastorskandidat eller hoppas att få bli det under året. Du är otålig, det är ju där ute du vill vara, i tjänst för Gud och människor.

Kanske ordinerades du i somras eller förra sommaren eller i Göteborgskonferensen 2008. Stod där i ny kostym/kaftan/dräkt, kände stämningen, gav dina löften, fick känna en välsignande hand på din axel och hörde hur församlingarna tog emot dig och dina vänner som pastorer eller diakoner. Det var så starkt, så bekräftande, som en brand i hela kroppen. Nu äntligen fick du gå ut i tjänst, och inte bara missionsföreståndaren utan också Kallelsens Gud gick framför dig ut ur gudstjänsten. Sedan har det kommit andra dagar.

Jag vet som sagt inte hur du har det idag. Kanske du inte känner igen dig i någon av beskrivningarna ovan. Kanske har du varit i tjänst en tid och upptäckt att det inte blev precis som du tänkt dig. Att det är svårt att hålla huvudet kallt och att räcka till för alla förväntningar. Svårt att upptäcka att folk inte kommer till gudstjänsterna fast du har lagt ner din själ i predikoförberedelserna. Och så ska du förmana och vädja, tillrättavisa och undervisa, leda och visionera, lyssna och tala och och och…

Livssituationerna kan växla, men låt mig få ge dig ett litet råd: Ta Paulus med en liten nypa salt. Jag hoppas att du vill se många år i Herrens tjänst framför dig. Gud behöver dig! Vår kyrka behöver dig! Men då bör du nog stanna vid att träda upp i tid, och lämna otiden därhän. Ge dig tid för egen växt och fördjupning. Tid för vila. Tid för vänner och familj. Tid för eftertanke och tystnad. Tid för återhämtning efter intensiva lägerveckor eller församlingsaktiviteter. Du har många år framför dig. Allt behöver du inte göra idag eller i morgon.

Jag har en andaktsbok som är något av ett syreintag. Där skriver Wilfrid Stinnissen:

”Guds tid har en rytm som består av död och uppståndelse. Allting börjar, allting dör, och allting börjar på nytt. Ingenting är färdigt en gång för alla, ingenting utvecklar sig efter en jämnt stigande linje. Det finns starka och svaga moment. Det finns tider då ingenting speciellt händer och tider då något helt nytt börjar.

Om du bara förstod att respektera denna rytm och följa med i den utan motstånd och invändningar, så skulle du ana något av den djupa harmoni Gud har skapat dig till.”

Kloka ord av en erfaren själavårdare.

Jag önskar dig Guds välsignelse och glädje.

Suzanne Molin är pastor och föreståndare i Åbybergskyrkan i Vallentuna som är en missionsförsamling. Under åren 2001-2007 var hon samfundssekreterare i Svenska Missionskyrkan och satt då med som ledamot i antagningsnämnden. Tidigare har hon varit pastor i Falun, Lidingö och i Andreaskyrkan i Stockholm. Hon har också varit generalsekreterare i Sveriges frikyrkoråd.

• Dela