Tack för tejpen, Missionskyrkan!
Publicerat 19 februari, 2012
Observera
Denna text publicerades första gången den 19 februari, 2012. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Från Maria Hedman, gästbloggare och pastorskandidat.
Pastorsutbildningen ger många olika saker som hjälper mig att bli en bra pastor. En del saker är självklara, som teoretisk kunskap om innehållet i bibeln och praktisk kunskap om hur man förmedlar det till andra. Andra saker är kanske mindre självklara, men om vi inte fick det skulle vi inte vara lika bra som pastorer.
En sån sak som jag har fått är kunskap om rynkan i min panna. Det var när jag gick mitt andra år på utbildningen som jag fick min panna tejpad under en av mina individuella röst- och talvårdslektioner. Det var för att jag riktigt skulle känna hur mycket jag rynkar pannan. Och ja, jag rynkar pannan väldigt mycket, märkte jag då.
Vad är det för fel på det då, förutom att jag redan nu som 26-åring har en djup rynka mellan ögonen, vilket inte är så snyggt? Jo, det riktigt tråkiga är att jag ser skeptisk ut även när jag inte är det. När jag är fokuserad eller intresserad ser jag skeptisk ut. En väldigt tråkig egenskap. Jag har i utbildningen fått kunskap om min rynka i pannan och jag övar på att omvandla den kunskapen till praktik, så att jag inte rynkar så mycket utan ser mer neutral ut i pannan. Jag är övertygad att det gör mig till en bättre pastor.
Så, tack Missionskyrkan för att ni tejpar pannan på mig.
Röst- och talvård är en av de saker som vi samlar in pengar till på bön- och offerdagen till diakon- och pastorsutbildningen den 11 mars (eller angränsande söndagar). Det är en av de saker som gör THS till en så bra pastorsutbildning.