Teologin har förstört ”min” tro!

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Oscar Marklund.

Jag hade arbetat som ungdomsledare i Lidköping några år och förstod till slut att jag inte längre kunde undgå kallelsen att bli pastor. Jag hade väl under en ganska lång tid anat att det var ditåt det barkade hän, jag kunde inte låta bli liksom. Men samtidigt var orden ”jag skall bli pastor” alldeles för stora för att ta i min mun.

Hur som helst började jag min teologiska bana på North Park Seminary i Chicago (pastorsutbildningen för vår systerkyrka i USA). Jag åkte dit i tron på att teologin skulle pumpa upp mina andliga muskler och ge mig ett pastoralt självförtroende av amerikanska mått så jag kunde komma hem trygg i kallelsen. Men min erfarenhet blev helt annorlunda och så mycket radikalare än jag någonsin kunnat ana.

När man sätter sig ned och studerar teologi, vad människor både ur ett historiskt perspektiv men också på ett globalt plan har erfarit, tänkt och tyckt om Gud, så gör det något med mig som människa och kristen. Jag drabbades av svindel. Jag insåg plötsligt hur lite jag egentligen visste. Allt det som jag trodde om Gud kändes helt plötsligt ganska litet och futtigt. Om jag skall vara ärlig, så var det en stor frestelse att bara kasta in handduken och säga: ”Min tro duger inte”.

Samtidigt var det just denna insikt att ”min tro duger inte” som var den förlösande faktorn i min fortsatta vandring med Jesus. För ganska snart insåg jag att inte ens den mest väluttänkta teologi duger för att greppa och ta mått på mysteriet om Gud. Ur denna erfarenhet föddes en ödmjukhet inför Guds storhet och jag fick omdefiniera mitt förhållningssätt till både tron och kallelsen till att bli pastor. Kanske handlar vare sig teologin, mitt kall eller min tro om hur mycket jag har lyckats greppa Gud, utan snarare om hur mycket Gud har fått greppa mig. Ef 3:18 understryker att det är tillsammans med alla de heliga som vi förmår att fatta höjden och bredden, längden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap.

Vad menar jag då när jag säger att teologin förstörde min tro? Det var inte det att allt jag hittills trott om Gud varit felaktigt. Snarare var det tilltron till mig själv som herre över tron och min egen kapacitet att fastställa vem Gud är som blev förstörd. Jag tror det var A.W. Tozer som formulerade att den som säger sig ha definierat Gud, tillber inte längre Gud utan tillber bara sina föreställningar om Gud.

I skrivande stund sitter jag på ett tåg upp till Stockholm och THS där jag nu läser de tre sista terminerna som teologistudent (i alla fall för den här gången). Jag ser fram emot att snart bli klar och börja verka som pastor i en församling. Idag är jag trygg(are) i kallelsen och har en starkare tro. Men styrkan sitter inte i uppumpade andliga muskler. Det är inte vår uppgift varken som pastorer eller som kristna att bära upp Gud med alla våra fina föreställningar om honom. Styrkan sitter i att du och jag tillsammans med församlingen och allt Guds folk i tro och förtröstan får närma oss någon som är så mycket större än vad vi kan tänka och ana.

• Dela