Time for service

Jag var 15 år när jag köpte min första moped. En röd gammal Crescent med handväxel och blänkande stänkskärmar. Här startade mitt intresse för motorer och varje kväll stod jag i garaget och skruvade och putsade på mina mopeder. Gymnasievalet till fordonstekniker var lätt och det kändes självklart att jag skulle jobba på bilverkstad resten av mitt yrkesliv.

Tron på Gud gick lite hand i hand med intresset för motorer. Jag var 15 år när jag döptes i sjön på församlingens sommargård utanför Göteborg. Den dagen tog jag ett beslut om att aldrig släppa tron på Jesus. Jag bad också Gud om att leda mitt liv i den riktning som Gud ville. Till en början var jag övertygad om att den vägen gick över ett oljigt verkstadsgolv, men efter två års arbete på verkstad var det tydligt att Gud ville något annat. Inte nödvändigtvis något bättre, men något helt annat. Gud ledde nu mina steg med riktning mot att bli pastor, även om stigen dit inte var spikrak. Till en början vågade jag inte riktigt vandra på den stigen. Jag hade tryggheten av en fast anställning med bra lön, och insåg att detta skulle innebära flytt, studielån och oändlig kurslitteratur. Det kändes inte särskilt lockande just då. Jag viftade ofta bort Guds stilla kallelse inom mig och tänkte: Är tanken att jag ska bli pastor så blir jag nog det till slut. Bibelordet från Matteus sjätte kapitel om att ingen kan tjäna två Herrar, gjorde sig dock ofta påmint på ett utmanande sätt.

Efter att jag till slut sagt upp mig från mitt jobb, utan att helt veta varför, hamnade jag i en lång brottningskamp kring kallelsen, dels i Thailand på lärjungaskolan Apg29 och senare som ungdomsledare när jag kommit hem till Sverige. Till slut trillade polletten ända ned. Gud förklarade tydligt att jag skulle vara pastor, inte för att jag är perfekt utan för att Gud är nådefull och god. Jag insåg att Gud inte kallar mig till att bli något annat än det jag redan är, Gud kallar mig främst vidare och djupare in i gemenskap med sig själv. När det gick upp för mig att den jag var på bilverkstaden, var samma Niklas som Gud kallade att anta nya uppgifter som pastor, då kände jag friden över att detta är rätt väg för mig att gå.

Kanske finns kallelsen till diakon eller pastor även över ditt liv? Kanske vill Gud genom dig sprida sitt ljus där du finns, på din skola eller arbetsplats. Gud som är rik på nåd och kärlek, kallar oss att sprida Guds rike här och nu. Gud går alltid före oss, men är vi beredda att våga följa efter?

Niklas Levin, pastorskandidat i Equmeniakyrkan

(Texten publicerades första gången i pastorskandidaternas tidning, Årsringar 2019)

• Dela