Träning för att hålla i längden

Från gästbloggaren och pastorskandidaten Tove Lilled.

Ofta har jag tänkt att det är tur att rummet som vi har röst- och talteknik i är ljudisolerat. Världen utanför tränger inte in, men framförallt tränger inte ljuden ut. Hur skulle mina klasskamrater kunna studera flitigt medan de ljuden ekade ut bland rummen. Meningslösa meningar som upprepas med olika betoningar, de upprepade enstaviga ljuden som kommer med olika melodier och käcka utrop som ”hej-hej” och ”oj-oj”.

Men det är alltså ingen fara. Jag kan kliva in i det rummet, får göra mina övningar och helt enkelt fokusera på mig och det jag gör, utan att bry mig om det utanför. Hit kommer jag och blir synad, får kommentarer kring mig som individ och en chans att hantera det. Jag behöver inte dela det med klasskamraterna, här arbetar jag själv med de saker som andra hela tiden ser.

Studierna inför att bli pastor har olika delar. En stor del handlar om att lära sig saker så att man på ett korrekt och kunnigt sätt kan undervisa församlingen om historien, om Guds ord och om annan kunskap som finns omkring detta. Vi vill bli bra på att predika, hålla samlingar och inspirera människor. Men jag tror att vi alla varit med om att höra någon undervisa eller informera, och vi inte minns ett ord efteråt.

Ibland beror det på yttre omständigheter, men ibland handlar det helt enkelt om den som sa det. Kanske hade personen ett konstigt sätt att stå på, kanske uttalade personen något viktigt ord fel, kanske talade hon otydligt eller i helt fel tempo. Det goda budskapet gick förlorat i framförandet. För det handlar inte bara om vad vi säger utan till stor del om hur vi säger det.

Därför är röst- och taltekniken en väldigt viktig del i utbildningen till att bli pastor. Här finns personlig vägledning där vi individuellt kan få arbeta med det som vi själva upplever som problem, och även få återkoppling till de predikoövningar vi gör på skolan. Här finns en lärare som vågar kommentera mig som individ, och det är inte alltid helt enkelt att ta in omedelbart. Någon som ser på mig och säger: så här gör du, så här är du, så här framstår du. Att utifrån få se vilka gester jag lagt mig till med, vilka ord som ständigt återkommer eller hur jag använder mina ansiktsuttryck har varit till väldigt stor hjälp, framför allt när det kopplas samman med konkreta sätt att justera detta på.

Samtidigt är det, i alla fall för mig, en utmaning att inte hamna i försvarsställning. Det handlar inte om att ta bort den personliga stilen eller göra så att alla talar på samma sätt. Istället handlar det om att vara den bästa versionen av mig själv när jag talar och att göra det på ett sådant sätt att mitt välformulerade budskap inte hindras av mitt framförande. Att jag inte lägger fällben för mig själv helt enkelt. Det är en fantastisk möjlighet att få öva på mitt framträdande, och få med mig saker som jag sedan direkt kan gå ut och börja träna mig i.

Men det handlar inte bara om det som syns utåt eller hur jag framför mitt budskap. Det handlar också om att vårda sin röst. I höstas började jag att bli allt mer hes allt mer ofta, utan att jag visste hur jag skulle hantera det. Då blev röst- och taltekniken min räddning. Här fick jag råd vilken sorts läkare jag skulle gå till, men också regelbundna träffar med fokus just på att träna och skydda mina stämband.

Om bara några månader är jag klar med min utbildning och ska ut i tjänst. Då går det inte att vara hes varje gång jag varit i ett större sammanhang. Pastorsyrket är verbalt, jag kommer att prata hela tiden med eller inför människor. Då måste rösten hålla och jag som person måste ha en teknik som inte sliter på stämbanden.

Jag har alltid varit en verbal person men sådant här kan jag inte lära mig själv. Jag har alltid pratat mycket, ändå var det jag som plötsligt fick stora problem och som fick inse att jag använt helt fel teknik i ganska många år. Det krävdes hjälp för att se det. Antalet träffar för röst- och talteknik varierar mellan individer. Vissa behöver bara några träffar, andra behöver många. Jag tillhör dem som behövt ganska många. Det är en lyx och en välsignelse – och dessutom väldigt roligt – att få ha röst- och talteknik.

– – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 9 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

• Dela