Utan choklad i tentatider

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Maria Linder.

Påsken är spännande. Mitt bland påskris, kycklingar och alla sorters ägg firar vi kristendomens triumf: Jesu seger över döden.

Som förberedelse för påsken fastar vi i fyrtio dagar. Kristna väljer att avstå något: antingen för att få mer tid till Gud eller för att pröva sin uthållighet för Guds ära. Att fasta innebär att vara ett föredöme genom att ta tron på allvar, men också något privat man gör för att fördjupa tron.

Jag har alltid varit en bokmal. Minst två (gärna fem!) böcker läses samtidigt vid sidan av kurslitteratur och Bibeln. Det tar tid i vardagen och var därför en bra sak att fasta från för att få mer tid för Gud. Det var svårt första veckan, men har lett till fler bönetimmar och närmare gemenskap med Gud. Värt!

Jag har också fastat i smyg. För jag ville testa min uthållighet i tro och var inte säker på att jag skulle klara det. Min bästa vän sa en gång: “Maria, det händer att ditt humör dippar, men får du en kopp kaffe och en bit choklad är du glad igen.” Sedan december dricker jag inte kaffe. Och nu skulle jag testa att fasta från choklad: mitt snabba trick för att bli en bra medmänniska när livet är motigt.

Resultatet? Kämpigt. Speciellt i tentatider, när jag hundratals gånger slitit håret och önskat en chokladbit för att muntra upp. Men det innebär också att jag hundratals gånger har tänkt: “Jesus, tillsammans klarar vi det här.” Jag har fått känna på teamwork med frälsaren. Jag har fått se hur tron och uthålligheten bär. Jag har gett upp en liten (men ack så viktig) sak för att visa tacksamhet för Jesus för allt det som han har gett till mig: evigt liv.

På söndag är fastan slut och tidernas seger firas. Jesus, vilket blir vårt nästa teamworkprojekt?

• Dela