Våga

Från Thomas Sandin, gästbloggare och pastorskandidat.

Jag är på väg hem från ett samtal med en församling som jag kanske ska jobba med till hösten. Jag får vänta en halvtimme mellan tågstoppen. Då passar jag på att gå en promenad i en park i närheten. Jag går förbi en skulptur där det också finns en text som talar rakt in i den situation jag står i:

”Vi tveka inför svåra beslut vi måste ta. Riskerna är stora; vi vet vad vi har men inte vad vi går till mötes. Vi vankar av och an på den trygga stranden men ska över till den andra okända sidan. Kan vi ens ta oss över dit? Floden är kanske för bred, för strid och vad väntar oss där?

Ni ser samma häst i flera sekvenser som en serieteckning. Först nosar hästen försiktigt på vattnet. Kliver ner, tvekar och kastar sig sedan ut i floden. Vid ett visst ögonblick ser vi den knappt. Den sammanblandas med vågorna, håller upp huvudet och tar sig med möda över till andra sidan där den kliver upp.

Vi lämnar, offrar det välbekanta och kastar oss ut i det okända, märker, förhoppningsvis, att vi kan mer än vi trodde. När vi kommer över till den andra sidan frustar vi lyckligt och skakar av oss vattnet. Vi ägde i alla fall modet till förändring och växer i självtillit. Huruvida vi fann svaret eller lyckan det är en annan sak. Den här skulpturen handlar inte om det, utan om att ta ett steg i livet: själv tänka och välja väg. Denna tankegång kan sammanfattas i ett enda ord; Våga. Det är ordet som givit skulpturen dess namn och utformning. Barnen kan, innan de ens börjar fundera i dessa banor, använda hästarna som en lekskulptur. Klappa och rida på dem.

Tids nog måste de våga.”

Tids nog måste jag våga gå dit Gud vill.

Tomas Sandin är pastorskandidat och går i fyran på THS. Han kommer ursprungligen från Smedjebacken och bor nu i Uppsala tillsammans med sin fru.

• Dela