Vår viktigaste kallelse

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Sara Sjölander.

Vi som läser till pastorer känner en kallelse till det som inom kyrkan kallas särskild tjänst. Vi studerar för att kunna bli som herdar för människor – pastor är det latinska ordet för herde. Det vi gör i vår utbildning syftar till att vi så småningom ska bli goda herdar för människor.

I Ef 4:11-12 står det: “Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp.”

Det kan vara lätt att i den processen glömma att den särskilda tjänsten är viktig – men inte viktigast. Det kan vara lätt att glömma att vår viktigaste kallelse är samma som för alla människor, kallelsen in i Guds kärlek, och att vi precis som alla andra människor är får som leds av den störste herden av dem alla. Ibland behöver vi påminnas om det.

Det var med många känslor och tankar i kroppen jag en söndagseftermiddag i början av februari åkte hem från retreat- och samtalsdagar på Bjärka-Säby. Glädje, förundran, förhoppning, förvissning, längtan … Ord jag hört, tänkt och läst blandade sig med varandra – från naivitet till naivitet, doft av frihet, det är lätt att andas nära Gud, samma gamla nya jag, indifference, att nollställa sig själv inför kallelsen … Jag tänkte att jag var samma person som jag var när jag åkte samma sträcka, fast åt andra hållet, tre dagar tidigare men ändå lite förändrad.

Jag fick under några dagar umgås med andra människor, med mig själv och med Gud. Vi gjorde det under tystnad, genom samtal och i bön. Vi åt tillsammans, sjöng tillsammans och borstade tänderna i tystnad bredvid varandra. Vi fick lyssna på människor som gått några steg längre på kallelsens väg än vi, vi fick ta del av deras tankar och känslor kring vad det är att leva nära Gud som pastor men framför allt som människa.

När jag åkte hem var det framförallt i en förnyad kärlek till Gud, i en förvissning om att han går vid min sida vart vägarna än bär och att han tror på mig även när min tro på mig själv och honom är svag. Därför är jag tacksam för dig som köper Årsringar eller lägger en extra slant i kollekten på bön- och offerdagen för pastorsutbildningen. Du ger möjlighet för oss pastorskandidater att fördjupa vår relation till Gud och till varandra, och det är nödvändigt för att vi så småningom ska bli goda herdar.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Snart är det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan. I de flesta församlingar äger det rum söndagen den 8 mars. Och den 20-21 mars är det Öppet hus och Kallelsedagar på Campus Bromma (THS och Bromma folkhögskola), med sista anmälningsdag den 12 mars. Fram till dess kommer vi att blogga på BliPastor.nu varje vardag. Vi har valt att behandla lite olika ämnen för att belysa vad pastorsutbildningen innehåller och vad det innebär att vara pastorskandidat.

Genom försäljningen av tidningen Årsringar blir det möjligt för alla pastorskandidater att åka på retreat en gång per år till ett starkt subventionerat pris. De som läser på heltid på campus känner varandra ganska bra och får åka på en helt tyst retreat torsdag-söndag. I år låg den retreaten på S:t Davidsgården i Rättvik med Britta Hermansson som ledare.

De andra pastorskandidaterna känner inte varandra lika bra eftersom de läser nätkurser, gör studieuppehåll, läser på halvfart eller har ännu inte påbörjat studierna på THS. De åker på retreat- och samtalsdagar torsdag-söndag. Där råder tystnad första dygnet, men sedan har de möjlighet att samtala med varandra. I år låg de dagarna på Nya slottet Bjärka Säby med Peter Halldorf som ledare.

• Dela