Vårt hopp, vår bön och vår längtan

Från Christina Thaarup, pastorskandidat i Metodistkyrkan i Danmark och student på THS.

Nyligen fick jag och mina klasskamrater uppgiften att skriva ett herdabrev. Det skulle vara en presentation av oss själva och vår vision för en församling som skulle kunna vara vår första tjänst. Det var en spännande och utmanande uppgift, och jag vill dela med mig några tankar från mitt herdabrev.

I Efesierbrevets tredje kapitel finns en bön för församlingen i Efesos som också har varit min bön genom mitt kristna liv för mig själv och för min omgivning. Den lyder så här:

”Därför vill jag falla på knä för Fadern, efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. Måtte han i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande, så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka, hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen.”
Efesierbrevet 3:14-21

Sedan jag började min första tjänst som pastor hos er för drygt tre månader sedan har denna bön mer och mer blivit min bön för vår gemenskap. Det gäller både för oss som tillsammans bildar Jerusalemskyrkan på olika sätt och för den orten vi är en del av, Köpenhamns innerstad där kyrkan fysiskt finns men också hela Stor-Köpenhamn där vi alla rör oss på olika sätt. Det är min bön, mitt hopp och min längtan att vi tillsammans ska lära känna Jesus och hans kärlek mer och mer tills hela Guds fullhet uppfyller oss. Eller som metodismens grundare John Wesley kallade det – ”blir fullkomnade i kärlek”, det vill säga blir de människor Gud skapat oss till att vara. Det är min bön, mitt hopp och min längtan att vi tillsammans ska visa människor i vår närhet på denna kärlek. Men också på möjligheten att förvandlas av denna kärlek så att vi tillsammans, i tacksamhet och ödmjukhet, mer och mer blir ett uttryck för Guds närvaro, kärlek och vilja i och för Köpenhamn.

Jag har börjat på en ny fas i mitt liv och på min livsväg – en helt ny tjänst. Jag kommer inte att ha koll på allt, jag kommer att göra misstag. Det är min bön till er alla att ni har tålamod och överseende med mig. Och att ni vill vara med om att bära mig och vår gemenskap i bönens kraft i det som ligger framför oss så att vi på bästa möjliga sätt kan vara församling, vara kyrka just där vi är.

Oavsett vår kallelse i livet tror jag det är värdefullt att lite då och då fundera på vad vårt hopp, vår bön och vår längtan är för våra gemenskaper. Vilken väg vill vi gå? Vilken gemenskap vill vi vara med om att tillsammans forma och på vilket sätt? Hur tänker du som sitter och läser detta? Det vore spännande att få veta.

Han som verkar i oss med sin kraft förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka, hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, Amen!

• Dela