Vi dör om vi inte får komma!

Observera

Denna text publicerades första gången den 10 december, 2010. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Missionskyrkan har fått tre nya diakonkandidater och tre nya pastorskandidater. Vilken glädje! Tänk att Gud fortsätter att kalla medarbetare till sin kyrka! Varje ny person som antas ser vi som en gåva till kyrkan, och vi är beredda att satsa järnet för att de ska bli så bra diakoner och pastorer som möjligt.

Samtidigt är det förstås alltid en sorg när Antagningsnämnden måste säga nej till några som ansöker. Men vi tror att det på lång sikt är bra också för den sökande att få ett nej istället för ett misslyckande i en församling efter flera års utbildning – om vi nu tror att det blir så.

Nu har Missionskyrkan 44 pastorskandidater, varav 22 kvinnor och 22 män. Tala om genusmedvetenheten i antagningsnämnden! 🙂 Och bredden är stor både vad gäller ålder, gåvor, erfarenhet, fromhetstyp, teologi och var i landet de kommer ifrån. Denna gången antog vi t ex en pastorskandidat med rötter i Pingströrelsen och Evangeliska Frikyrkan och en med rötter i Svenska Kyrkan och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Båda har hittat till Missionskyrkan och trivs där och vill tjäna Gud där.

Men vi behöver fler pastorskandidater. 44 är INTE tillräckligt.

– – – – –

Nu vill vi få ut folk den 13 mars då det är bön- och offerdag för diakon- och pastorsutbildning. Vi dör om vi inte får komma ut i församlingarna. Och då menar jag kanske inte som individer, men som utbildningar. Vi är helt beroende av kontakten med församlingarna. Skälen är många:

1. Det är från församlingarna som nya diakon- och pastorskandidater kommer.
2. Det är till församlingarna som vi sänder de utbildade och ordinerade diakonerna.
3. Vi är beroende av församlingarnas förböner.
4. Vi är beroende av församlingarnas ekonomiska bidrag.
5. Från församlingarna behöver vi få nya lärare.
6. Det är i församlingarna diakon- och pastorskandidaterna ska praktisera och göra VFU (verksamhetsförlagd utbildning).

Tidigare i höst har vi sagt att församlingarna ska kontakta Johnny Jonsson om de vill ha besök av någon lärare eller student från THS på bön- och offerdagen. Det stämmer inte längre. På grund av en ny tjänstefördelning är det jag, som har hand om detta. Så maila eller ring så att vi snabbt kan länsa förrådet av predikosugna THS:are:
rune@ths.se, tfn 0730-48 27 48.

Om någon vill ha besök av en lärare eller diakonkandidat från diakonutbildningen på Lidingö går det också alldeles utmärkt. Då ska man kontakta Torbjörn Bådagård:
torbjorn.badagard@ucl.se, tfn 08-636 23 65.

Är det oväsentligt om det blir en diakon- eller pastorskandidat som kommer så meddela det, men även då ska ni ta kontakt bara med den ena av de två kontaktpersonerna.

Kanske det inte passar just den 13 mars? Kanske församlingen firar sitt stora 127-årsjubileum just då. Eller kanske kyrkbänkarna ska målas om, eller anslagstavlan repareras. Då går det alldeles utmärkt att fira bön- och offerdagen en annan söndag. Vi kommer om vi bara har gnuttan av chans.

Och så den givna frågan: Kôster det nåt? Jajjamen, det gör det. Men väldigt lite. Något arvode förväntar sig inte gästerna (men om de fattiga eleverna och studenterna får en hacka så blir de förstås inte ledsna). Reseersättning är det enda som vi begär. Ja, och någonstans att bo över om vägen är lång. För denna ringa summa får man alltså en predikan (kanske någon inte vågar sig på det, utan istället ger ett vittnesbörd, men det är undantag). Dessutom får man en hälsning från utbildningen, ett kollekttal och förhoppningsvis svar på en och annan fråga.

Vänta inte längre, utan släng dig på mailapparaten och beställ en människa inför bön- och offerdagen den 13 mars 2011!

Veckans tummen upp: Igår kväll kom tåget nästan i tid hem till Kil – känns ovant, men mycket behagligt!

Veckans tummen ner: I Bibellinjens klassrum på SVF har de bytt ut Paul Petter Waldenströms byst mot Selma Lagerlöfs – det är inget fel på Selma, men ändå!

Rune W Dahlén