Vi vet aldrig hur Gud verkar

Från pastorskandidaten och gästbloggaren Emil Thelin.

För en knapp månad sedan gick min mormor bort. Hon var en underbar människa på många sätt, och en frispråkig kvinna på alla sätt. Eftersom jag är den enda i min familj som äger en aktiv tro på Jesus, fick jag förmånen att samtala om livet, Gud och allt som det rymmer en hel del innan hon dog. Den sista tiden hade vi flera samtal om vad som händer efter döden. Hon brukade kalla mig för prosten, och ofta när hon hade existentiella frågor ville hon höra vad prosten hade att säga. Väldigt fina samtal, som jag kommer bära med mig länge.

”Jodå, jag ber aftonbön varje kväll, ska prosten veta”, sa hon en gång. Det chockade mig lite grand och jag fick hejda mig för att inte skratta och säga: ”Du? Du är nog den sista jag skulle gissa trodde på Gud.” Istället gav jag henne ett leende och sa något uppmuntrande, något om att Gud hör hennes böner och att han antagligen är väldigt glad för att hon ber varje kväll.

När hennes man gick bort och hon närmade sig sin egen död blev frågorna fler. Jag försökte ända in i det sista inge hopp och berätta för henne att jag definitivt tror att Gud har en plats för oss i himmelriket.

Varför berättar jag om min mormor? Jo, för att min mormor är en av anledningarna till varför jag kommer att älska att arbeta som pastor. Trots att hon aldrig levde i lärjungaskap så som vi kanske tänker att det ska se ut, fanns där någonstans en tro på Gud. Under alla de 28 åren jag och mormor delade tid på jorden gick hon aldrig till kyrkan mer än på skolavslutningar, dop, vigslar och begravningar. Men det fanns ändå en tro. Var kom den ifrån? Jo, hon fick den som barn och ungdom, precis som de allra flesta människor får. Där fick hon en tro på Jesus som kanske inte präglade hela hennes liv, men som fanns där, i djupet av hennes hjärta.

Mormors liv ger mig hopp och glädje i min kommande uppgift som pastor. Allt arbete vi lägger ner i församlingar runt om i världen är aldrig förgäves. Vi ser människor komma och gå i kyrkan, och tyvärr ser vi människor gå alldeles för ofta. Många gånger känns det uppgivet att så många som kommer till kyrkan väljer att lämna för ett annat liv; men samtalen med min mormor är, åtminstone för mig, ett bevis på att Gud verkar där vi inte ser, och sätter djupa spår i människors inre utan att vi vet om det.

Tänk att få vara en del av det. Att dagligen få arbeta med att så frön i människors inre, så Gud kan verka där vi inte ser och sätta djupa spår i deras inre. Det är en av anledningarna till varför jag vill bli pastor. Jag kan aldrig arbeta förgäves, oavsett hur mycket motgångar jag upplever, för jag kan aldrig vet hur Gud verkar, och den insikten är verkligen skön att få vila i.

– – – – – – – – – – – –

Den 12 mars var det bön- och offerdag för pastors- och diakonutbildningen i Equmeniakyrkan, men många församlingar väljer ett senare datum under våren. Den 18 april är sista dag för ansökan till THS inför hösten. Under den här perioden bloggar vi ofta på BliPastor.nu.

• Dela